En onsdag som alla andra?

Datum: 2012-02-26 Tid: 13:18:29
Onsdagen den 29/2, skottdagena alltså. Jag själv har jag upplevt 5 stycken sådana. Inte alls speciellt egentligen. Men det är alltså onsdag, en dag närmare helg. En dag närmare lite andrum. Jag kanske skall berätta lite om veckan? Fast det tar mig emot, jag vill liksom inte vara den där bloggarbruden som varje dag berättar att "Idaaaag gjorde jag detta, sen efter det träffade jag majsan och gosan och blomman och sötungen, seeeeeeeeeeen gick vi då och fikaaaaaa lite, så sjukt bra va, sen så hittade jag en ny tröja som jag skall lägga upp 17 bilder på i näääästa inlägg" (läs med typ fjortis/stockholms dialekt) Nej, jag liksom känner att jag själv är så ofattbart trött på just det tjatet så jag inte rikigt vill göra det själv. Menmen, i'm gonna do it anyyyway. Inte alls mainstream ellerså.
I måndags var det en ypperligt trevlig dag, det var ju den dagn då det var 100 dagar kvar tills studenten. Jag har fortfarande inte riktigt fattat det än tror jag. 100 dagar, det är 4 gånger 25 dagar kvar. Det är liksom... SNART. Det går inte att printa in detta i huvudet. Jag kommer nog inte förstå det förän det typ är 10 dagar kvar. Kommer alltid vara ofattbart för mig. Jag tror inte ens att jag har planerat så långt. Lets keep on ---> I tisdags såg jag fram emot fika med fina vänner. Jennifer och jag träffade fina Jessica och Felicia i stenungsund och vi satte oss på Espresso House och bara pratade, jag tror man behöver det ibland. Catch up och bara sitta och dricka kaffe och äta cheesecake. Vi har det bra vi. Idag då?  Jo, dagen har gått fort och när jag kom hem sitter två små pojkar på övervåningen poch fnittrar. De är 11 år gamla och den ena är min lillebror. Dem reder sig själva och sitter uppe och ser på film. Då kan storasyster Ellinor sitta på nerevåningen och njuta av lite ensamtid. Och inte nog med den lyxen, styvmor kommer hem och har köpt mat. Och eftersom att jag inte hade lust på pizza köpte hon med sig en sallad. Vilken bra dag alltså. Dock är pappa iväg på annan ort med jobbet. Att vara borta typ 3 dagar varje vecka börjar faktiskt bli lite tråkigt. Träffar honom knappt på veckorna. Men det kommer vara så några veckor till sen blir det nog bättre förhoopningsvis. Jag skall nu gå er och leta i kylskåpet och trycka i mig något onyttigt. Sådeså. PUUUUSS




5 appropå ingenting

Datum: 2012-02-23 Tid: 21:05:20
•Jag har fått dille på knäckebröd och keso
•Att på lunchrasten idag bara bestämma sig för att ta en drop-in tid på en piercing-studio och äntligen pierca naveln.
•Filmen Black Hawk Down är väldigtväldigt hemsk och ledsam (Ja, jag satt och lipade typ 3/4 av filmen)
•Ibland blir en text jättejättebra när man bara skriver den superspontant och i ett lite stessat tillstånd.
•Just idag föddes en kronprinsessa till Svenska kungahuset, mensåå trevligt!

1 år sedan

Datum: 2012-02-22 Tid: 22:57:05
Min blogg firar nu 1år denna veckan. Den har alltså varit igång i ett år och här har jag skrivit 323 stycken inlägg. Precis som alltid så mår jag bra av att skriva, jag finner mig själv så lätt. Jag mår bra och får skriva av mig. Får skriva om känslor, om händelser och framförallt om alla mina känslobubbel. Ni har ju fått läsa mina dikter, mina krönikor och alla andra vardagsgrejer som betyder mycket att få knappra in på tangentbordet. Det har nog varit en del av min terapi det här med bloggen. Här tillåter jag mig själv att vara Ellinor. Vilket jag inte gjort förut. Bloggen har blivit ett andrum. Mitt i allt som hänt, mitt i alla livets upp-och-nedgångar. Det här med att skriva har alltid varit min grej. Det har alltid funnits en längtan att få ner mina ord och tankar på något fysiskt, på ett papper eller på en datorskärm. Bloggen är en bra medicin mot allt. Jag är mig här. Tack till er som fortsatt läsa. Till er som står ut med mina känslobubbel och ändå är kvar här. Tack till mina goa kompisar som hjälper mig med allt vad design och header och allt sånt annat svårt. Tack för att ni följt mig detta året iallafall. Hoppas ni stannar så länge jag skriver. För det kommer jag göra, jag kommer fortsätta skriva tills fingrarna inte orkar mer. Så här lägger jag till en årssamanfattning i bilder, here it comes! Tack och godnatt kompisar! Ha en fantastisk kväll. ♥


Hej och välkommen, hoppas du trivs.

Datum: 2012-02-22 Tid: 21:25:41
Hej och välkommen till Göteborg.
Här döper vi spårvagnarna efter lokalkändisar. Här älskar vi ordvitsar. Vi har korat vår egen stad till stadens framsida. Här ser vi ner på stockholmare och deras "noncharlanta" dialekt. Här regnar det på tvären. Här ser vi på oss själva och andra som goa gubbar. Här får man ofta stå och vänta på bussarna och spårvagnarna för att vi har ett bussbolag som vi kallar pesttrafik. Här arbetar de flesta män i Göteborgsområdetpå Volvo. Här har vi grov dialekt men den har dock utsetts till sveriges sexigaste. Här blåser det. Här är det alltid en fuktig luft och håret blir ofta lockigt. Hit vill man alltid komma tillbaka till. Här har vi nyss fått Starbucks. Här finns NordEuropas största köpcenter. Här har vi gator med namn på personer som Linné och Vasa. Här har vi gröna ludna och storögda kaniner som maskotar. Här har vi nog antaligen Sveriges bästa och renaste vatten. Här är vi rätt så goa ändå.
Hej och välkommen till Göteborg, hoppas du trivs.


Göteborg visar sig från sin bästa sida. Bild lånad från Google.

Sunshine

Datum: 2012-02-15 Tid: 14:43:23


Sänder en hälsning till himlen till Änglakusin

Datum: 2012-02-09 Tid: 00:01:17
Eftersom det är så sent och jag borde gå och lägga mig så kommer det ju som vanligt massa bubbel upp. Ni vet när man känner sånt behov att skriva och bubbla att det ända botemedlet är att just skriva. Skickar den här texten upp till himlen. Till någon jag älskar och till någon jag saknar. Sänder detta med kärlek och klistrar på frimärket som gör att det går direkt till himlen.
Hej Änglakusin.
Det är redan februari här på jorden och jag har tänkt mycket på dig nu det sista. Du vet när sånna där plötsliga tankar som bara dyker upp framför näthinnan. Då kan jag bli glad, le sådär tankfullt och tänka tillbaka. Men ibland blir jag illa berörd. Ibland gråter jag, jag ber om ursäkt för det. Att jag är så sensitive. Men det är sån jag är, och det som hände har inte lämnat någon oberörd. Allra minst mig. Och dina föräldrar då förstås. Och alla andra som älskar dig villkorslöst och för evigt. Min smärta känns nog inte mer än någon annans. Det går inte att jämföra sånt där. Det går inte att räkna tårar, det går inte att räkna ångestattacker. Jag skulle inte vilja räkna dem heller. För de skulle vara för många. Men det jag räknar det är din leenden. Det jag räknar är dina ärliga barnskratt. Sånt som man inte kan värdesätta föräns de tär bortryckt. Jag värdesätter de där leendena, jag värdesätter de där barnaskratten. Kommer alltid göra det. Bära dem nära mitt hjärta. Allt är bra med oss här nere. Våra liv fortsätter, även om det inte kändes som det i början. Men det gör dem. Jag går sista året på gymnasiet. Jag trodde ärligt talat inte att jag kunde komma så långt, att med egen kraft kunde kunna ta mig så långt. För mig är det ett enormt stegi min personliga utveckling. Linnea har flyttat till Stockholm, trivs och kunde inte valt en bättre väg att vandra på. Hon har det bra, jag är stolt över henne. Jag skall till henne nu i helgen. Du kommer säkert komma på tal, vi kommer säkert titta på någon bild på dig. Det är dem bilderna, dem otroligt vackra och helt fantastiska bilderna vi tittar på när vi saknar dig. Dem bilderna när du ler ditt största leende. Det där leendet som tar världen och himlen med storm. Det där leendet har nog gjort skillnad där uppe, det där leendet är nog uppskattat. Det leendet är ovärdeligt. Dina föräldrar har det bra, dem saknar dig nog mer än någon av oss någonsin kan förstå. Dem är inte riktigt hela. Din lillasyster är vacker, så lik dig på så många olika sätt. Hennes leende är lika vackert som ditt. Hon är älskad, så högt. Era föräldrar har gett er två den största gåvan ett barn kan få, gåvan av villkorslös kärlek. Anna, din lillasyster är aktiv. Glad hela tiden och hoppar i knät när man håller henne. Hon får ett helt rum att lysa upp. Du skulle varit så stolt över henne. Hon fick massa fint i julklapp och börjar bli en riktigt stor tjej nu.  Om vi skall prata igen om dina föräldrar är de fortfarande måna om att vi skall gå in i ditt rum. Alla bilder på dig är kvar och när man kommer hem till dem saknar man och ser tillbaka. Men inte med tårar i ögonen längre, utan med ett leende. Ett leende som hyllar din skönhet. Varje dag påminner dem bilderna dina föräldrar och din syster att du var, du fanns men det viktigaste, du ÄR. Det försöker jag tänka på så ofta så möjligt. Jag tänker ofta på att du fortfarande är en så stor del av våra liv. Att du fortfarande är delaktig i våra tankar och beslut. Du är fortfarande den du är. Jag vet inte, men på något sätt fick din död allt att verka så äkta. Allt blev så oförutsägbart och ingenting blev som det en gång var. Det märkte jag den dagen du dog. Inte kunde jag blir den samme när min änglakusin somnat in och inte skulle finnas kvar. Jag tror att du ser ner på oss, från himlen. Jag tror du är stolt, tror att du älskar lika högt som du gjorde förut. Tror att du med glädje ser hur lillasyster växer och blir stor, tror att du kanske tillochmed med tårar i ögonen serner på henne och skickar styrkande ord till henne. Tror att du ler med största leendet och säger till dina änglakompisar, "Det där, det där är min familj, det är, det är min lillasyster. Det där, det är dem som älskar mig villkorslöst. Snart träffas vi igen" Jag tror verkligen det, jag är helt och hållet övertygad. Jag tror inte att världen har stannat upp, den gjorde det. En kort stund bara, när du försvann från våra liv. Men den har fortsatt i samma takt nu. Jag tror du ville det, tror att du inte ville att vi skulle gråta tills ögonen blev rödkantade och kinderna såriga. Jag tror att du ville att vi skulle hylla ditt istället för att sörja det. Man skall sörja, det vetjag med. Men senare, så när tårarna har tagit slut och allt det där. Då tror jag att du ville att sorgen som satt som rosentaggar i hjärtat skulle bytas ut. Bytas ut mot hyllningen till ditt liv. Det korta liv som du levde var kort på jorden. Men uppe i himlen Änglakusin, där får du leva länge. Där får du ha det bra. Där får du leva. Och vänta in oss andra, det tar ju tag tyvärr. Men jag tror att genom att skicka upp tankar och saknad och som sagt hyllningen så kanske det går fort. Jag hoppas det. Jag är stolt över dig. Över det du gjorde och över det du gör. Jag är tacksam för att du ger sånt hopp till oss andra som är kvar på den ruttna jord du dog ifrån. Jag är glad att jag fick lov att lära känna dig, även om det var kort. Knappt ett år. Men den tiden värnar jag om. Precis som alla andra som håller dig kär. Så jag skickar nu upp denna hälsningen till himlen. Jag skickar med så många pussar, så många kramar och så mycket kärlek från de som älskar dig. För kom ihåg, jag älskar dig.
Din förevigt Ellinor Bergström



5 fynd

Datum: 2012-02-07 Tid: 22:22:54
1. Blåa Jeans från Carlings för 50:-  (599kr)
2. Svartl festtunika från Carlings, Diesel för 40:-   (649kr)
3. Enkel grå/svartl t-shirt från Carlings, Miss Sixty för 50:-  (479kr)
4. Vit stickad cardigan från Solo, These glory days 199:-  (1099kr)
5. Smycke + örhangen från GinaTricot, 38:-   (49+69kr)
Only because shopping is cheaper than a psychiatrist.



John Blund är hjärtligt välkommen

Datum: 2012-02-06 Tid: 22:45:34
Första dagen på veckan. Måndag den sjätte februari tvåtusentolv. Jag har hittat min balklänning nu, den är verkligen perfekt. Jag har gått runt och grunnat på det här en hel vecka nu, det här med klänning är inte lätt alltså. Hade alltså bestämt mig och tillochmed varit och provat klänningen två gånger nu innan den här dagen. Så när jag nu med med bestämda steg skulle vandra in i butiken efter betänketid och grunnande och med pengar på kortet så att jag kunde betala för mig, ja då är det plötsligt så att just den klänningen såldes i helgen. Just my luck. Ja, det sved skall jag säga. Men, now to the good part. Kvinnan i butiken skall beställa hem den. Så när den anläder till butiken skall hn ringa mig på direkten och mitt namn skall stå på klänning (Neej, inte bokstavligt talat, skulle bli problematiskt att ha den på balkvällen då isåfall) Ja, så nu är det löst iallafall. Appropå ingenting och eftersomatt ni inte har något annat roligt och vettigt för er än att läsa min helt otroligt fantastiska (?!) blogg. Då kan jag ju passa på att berätta för herrskapet/damskapet (?!) att jag skall till Stockholm på lördag. Det ser jag fram emot. SHOPPA skall jag göra som tusan. Och äta fina middagar med storasyster som jag inte träffat på länge nu. Åh, stora fina goa syster min. Stannar i stora staden lördag till tisdag och tar mig dit och från med tåg. Jo, det blir nog väldigt bra!!
Nu skall jag fortsätta se på "Medium" och efter det bestämt gå och lägga mig. Jag behöver sömn mer än någonsin nu känns det som. Jag är ständigt trött och antagligen är det väl bristen på solljus och frihetskänslor. Antar att der är så för många. Jag är nog inte ensam om det. Så godnatt kompisar så hörs vi snart igen. ♥

4th of February 2012

Datum: 2012-02-04 Tid: 20:04:20
Det är lördagkväll och jag sitter hemma hos pärlemor i Hamburgsund. Vi har bunkrat upp med färska räkor, avokadohalvor med hemmagjord räkröra och vitlöksbaguetter. Med morotsstavar,gurkstavar och dipp som står och väntar på oss i kylen kommer denna lördagen bli supermysig. Bara jag och mamma här, och den brinnande braskaminen då förstås. Kylan utanför berör oss inte ett dugg. Vi har det jättebra här vi. Efter att ha varit och besökt Grebbestad och fikat och gått i de få affärena som är belägna dä. Vad härligt det är på vintern ändå, det är ju helt skillnad till att besöka på sommaren. Man finner ett helt annat lugn då i alla fall i de här kuststäderna som annars är så beroende av näringslivet och alla turister. Men nu får man se en helt annan sida, en ganska behaglig sida faktiskt. Härliga vinter.