Vi skall va' de vill vara hellre nu än efteråt

Datum: 2012-11-23 Tid: 10:15:00
Jag hade som planer att gå upp sent idag, sova längelänge och sedan ta mig en tur till stan och strosa kring där ett par timmar och bara ha det bra. Helt kravlöst och behagligt. Men såhär på min lediga vaknade jag ungefär kvart i åtta och kände mig glad och utvilad. Att solen sken in genom fönstret gjorde det hela bara bättre. Perfekt sätt att vakna såhär en fredag. Senare drar jag nog in mot stan ändå, vi får se hur den här dagen artar sig.
 
Något annat jag vaknade till var ett sms. Ett sms från en vän. Hon hade länkat mig en låt i sms:et och kort och gott skrivit: 'Tänkte på dig min fina vän'. Så enkelt var det och när jag väl gnuggat ur sömnen ur ögonen och satte mig upp på sängen satte jag på låten och lyssnade och tog in vart ord som Joshua Radin tyst och inlevelsefullt sjöng ut genom hörlurarna. I början av låten berättar artisten om vad låten betyder och lite kort om varför han skrev den. Han säger:
 
"When someone is at their rockbottom, that is when true friendship beging. Anybody is able to love you when you are on top, a true friend loves you when you are not.'
 

Det där är sanning. Alltihop. Saker händer i våra liv och under tiden lär vi känna människor. Alla vi möter har på ett eller annat sätt betydelse i våra liv. Vissa för en längre tid och andra en mycket kort. Men det är det som jag vill komma till. Det är faktiskt så att vi kan göra ett aktivt val om vilka människor vi vill "släppa in" i våra liv. Vi har möjligheten att välja vilka människor som vi vill omringa oss med. Det är ett medvetet val vi kan göra. De fyra kanske senaste åren har jag lärt mig en sak om mig själv och mitt liv. Att jag kan välja att vara med människor som bygger upp mig och gör mig till en bättre människa istället för att umgås med de som river ner det jag byggt upp och får mig att må dåligt, i alla skeden i livet.  Och det känns ändå som att jag har kommit en bit på vägen. De människor och framförallt vänner som finns i liv för stunden är de vänner som ännu en gång lärt mig att skratta när det kännts som att skrattet varit frånvarande länge nog. Som suttit och lyssnat i timtal på mina meningslösa monologe om rädslor och stundande ångestattacker och obefintliga "draman" i mitt liv. De är de vännerna som tjatar på en som en mor, som är lika beskyddande som en far och som är lika retsam som ett syskon. Det där är sådana som jag vill omge mig med. Sådana människor som jag kan ge lika mycket till som jag redan får av dem. 
 
Det här med medvetna och aktiva val är sättet jag vill leva på. Det är så jag försöker leva. Men det är ofta svårt. Mycket annat kommer ivägen och iblad känns det nästintill för enkelt den där filosofin. Dumdristigt enkel. Men jag tror på den, tror på enkelhet i just den sanningen. Jag gör dock mitt bästa. Hela tiden varje dag. Jag kommer snart kunna lära mig leva efter den sanningen. Men framtills dess skall jag bara göra mitt bästa för att vara den bästa för mig själv.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback