Att alltid vara sitt bästa jag?

Datum: 2012-10-28 Tid: 23:43:00
Min uppdatering här på bloggen är som ni vet inte kontinuerlig. Det kommer den tyvärr aldrig vara heller. Det är tyvärr inte min största prioritet då allt annat runt omkring tar både tid och engagemang och för att inte glömma motivation. Men också för att jag inte har lust att bli en sån där intetsägande blogg där det bara skrivs om vilket sorts naglack jag har på naglarna eller hur många Caffe Latte jag druckit på en dag. Jag skulle kunna skriva sånt, absolut, dock skulle jag tycka det var tråkigt att skriva en sådan uttryckslös och "platt" text och ni skulle tycka det var ännu tråkigare att läsa den texten än jag skulle tycka det var att skriva den. Just därför har jag inte kontinuerlig uppdatering här. Men jag tror att vi skulle kunna komma till någon sort överrenskommelse där att det egentligen är det enda rätta. Både för er del och min. Något annat annat jag tänkt på när det gäller mitt eget bloggande och bloggande över lag är hur sjåpig jag/man lätt blir. Med bilder tillexempel. Självklart väljer jag ut den bästa bilden? Självklart går jag igenom bilderna jag tagit och kollar och jämför och håller på. Jag är sjåpig och jättetöntig precis som mångamånga andra i "bloggvärlden". Men det beror på att en blogg är ett så pass stort socialt medie och självklart att man alltid vara sitt bästa jag. Det bästa för sig själv och det bästa för andra. Om jag fick välja mellan två blilder, och ena är betydligt mycket bättre än den andra, så känns mitt val redan där rätt självklart. Men det är himla dumt egentligen, för vem är egentligen "sitt bästa jag" hela tiden. Jag är inte alltid sminkad, jag ler alltid inte sött och fint. Jag gör fula miner ibland och jag har "sovstreck" på kinden när jag vaknar. Jag tar hellre kort på mitt nystädade och rena rum än när det gått en vecka och klädhögen på stolen har vuxit sig rätt stor. 
 
Jag komprossmissar idag, best of both worlds. En bild på mig själv där jag jämförde och verkligen valde ut och en där jag tog den kanske konstigaste bilden. En bra blandning helt enkelt.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Don't you worry your pretty little mind, people throw rocks at things that shine

Datum: 2012-10-23 Tid: 23:58:00
Okej, att det redan är tisdag är ju bara sjukt... Veckan springer förbi och jag håller verkligen inte koll på vilket datum eller ens vilken vecka det är längre. Att det nästan är slutet av oktober är ju då det allra sjukaste. Snart höstlov för alla duktiga och kämpande studenter. Hang in there kompisar! Det är snart slut. Jag lovar, det är jobbigt nu med allt vad projektarbete heter och för att inte tillläga allt det andra likaså. Men fortsätt kämpa!
 
Så nu då vad gör jag egentligen då? Jag jobbar nu som timanställd på Tårt Decor i Kungälv. Ett väldigt positivt arbete där jag just nu är lite allt i allo. Men det är ju fortfarande inte heltd som skulle vara det optimala men jag är mycket glad för det som jag får. Och att det är så nära mitt boende, det är ju verkligen drömmen! Det kan INTE bli bättre. Jag kan liksom gå på en kvart. Hur fantastiskt är inte det? Jag söker andra arbeten under tiden för  och spenderar alldeles för mycket tid på att ändra och rätta till och förbättra mitt CV. Det känns som att varje gång jag skall kolla på mitt CV så finns det alltid något att ändra på (?!) 
 
Min kommande helg fasar jag för måste jag erkänna. Högskoleprovet är ordet som har repeterats  säkert 200 000 gånger i mitt huvud de senaste 2 veckorna. Har pluggat lite och kollat och försökt förbereda mig på alla sätt och vis. Men allt känns otillräckligt. Hur i hela världen skall man plugga till något sådant egentligen? Jag tror att jag kan klara Engelska och Svenska delen galant, Men med matten och all denna tillhörande bristande kunskap och förståelse så ärjag faktiskt nervös. Hoppas bara att Svenskan och Engelska delen kan väga upp de slutgiltiga högskolepoängen. Kommer sitta sär när mattedelen är igång och vilja kissa ner mig av nervositet och det enda jag kommer skriva på det där papperet är:
 
Hej du som rättar proven!
Ellinor Bergström heter jag kanske inte är den vassaste kniven i lådan när det gäller matematik och allt vad detta inkluderar. Jag är så så dålig på matte att detta antagligen är det sämsta resultatet du sett/kommer se idag/någonsin kommer se under din livstid. Men säg inte att jag inte förvarnade dig. Men tack för att din arbetsinsats! Ha nu en riktigt bra dag. 
 
Det är bokstäverna jag kommer skriva på det där provet om inte ett mirakel sker och typ Gud och Jesus och alla änglar i himlen och alla helgon som någonsin funnits kommer och uppenbarar sig för mig i den lilla provsalen på Mimers Hus och gör hela matteprovet åt mig. Då, kanske då kan jag få något rätt på matematikdelen. Men om nu inte hela himlens härlighet uppenbarar sig för mig på lördag så skulle ni kanske iallafall kunna hålla tummarna. Om inte fysiskt så mentalt. Håll tummarna för mig i era huvuden. Tack på förhand! 
 
Puss på er kompisar, ha det riktigt bra!
 
Bild tagen förrra veckan utanför huset på våran höstiga häck. 

Visdomsord

Datum: 2012-10-20 Tid: 20:47:01

Hittade denna texten i marginalen i en av pappas gamla böcker idag. Detta skrev pappa som 20åring och jag kan inte låta bli att verkligen tänka på ordens innebörd. Tycker verkligen texten är inspirerande!


Fredagskväll 22.00

Datum: 2012-10-19 Tid: 22:05:54

Fredag kväll. Klockan närmar sig tio och jag sitter och väntar på bussen hem, på busstationen ser jag folk i min ålder och även äldre. Förbi mig går två killar, jag känner de inte men vet vilka de är. Kungälv är litet och det du inte vet om dig själv vet alla andra. Killarna som går förbi mig är höga som hus. De vinglar och ställer sig och försöker stå på händer båda två. De har spenderat hela sin fredagskväll att röka på. De ser inte sig själva med andras ögon, de ser inte hur de skämmer ut sig och enligt mig ödelägger sina liv. De ser bara sitt eget rus. För stunden vandrar de på små rosa moln, sin egen självkontroll helt bortlagd för en stund.

Jag skulle aldrig i mitt liv, aldrig aldrig aldrig kunna ens komma på tanken att göra något sådant. Inte i min vildaste fantasi. De som väljer att testa, absolut gör ni det. Det är ett val alla har. Det är ett Ja eller ett Nej. Inget mellanting.

Jag har medvetet och aktivt valt att inte försätta mig i sådana situationer där jag skulle behövt välja. Även om jag litar på mig själv och min egen självkontroll att välja nej tycker jag att det är dumt att leka med elden. För när du tänt elden är den svår att släcka. Så är det, inte bara när det gäller sånt här utan i alla situationer och skeden i livet.


Destruktivitet á la en laktosintolerant

Datum: 2012-10-16 Tid: 23:12:36


Det här med att falla för grupptrycket

Datum: 2012-10-16 Tid: 01:41:38

Jag har det riktigt bra jag. Ligger i soffan, ser på några avsnitt av Gossip Girl och äter norskt godis/snacks när det är som bäst. I skrivandets stund sitter jag med min nya bästa vän i handen. Tror bestämt att jag skall hålla mig till han här en stund. Känns faktiskt som att det kommer hålla det här. Forever and ever. Behöver någon i mitt liv som gör varenda sak jag ber om/beordrar/ kommenderar. Precis så jag vill ha det.

Jag pratar självfallet om mitt senaste inköp. iPhone 4s, en vit rackare. Ja, jag erkänner mig skyldig... Även jag föll för grupptrycket. Trots att jag lovade mig själv att jag aldrig skulle falla dit och vara så mainstream. Men nu var det så att jag kände att jag inte hade några andra alternativ. Sådeså!


Jennifer 19 bast!

Datum: 2012-10-14 Tid: 21:20:16
Grattis till världens kanske goaste och bästaste vän, Jennifer Bolin. HurraHurraHurra!
 

(Fixat ny header idag som ni kanske ser, tröttnade på den andra. Om ni inte ser den kan ni uppdatera sidan med F5)

Hemresa efter en härlig helg!

Datum: 2012-10-13 Tid: 15:37:41
För stunden sitter jag på tåget påväg hemåt. Att kunna surfa via mobilens internet på datorn är ju superbra, har inte blivit så mordern att jag börjat mobilblogga än nämligen. Min helg i Norge har varit supermysig och att få spendera lite kvalitetstid med min käraste kusin har varit både välbehövligt och händelserikt. Vi umgås alldeles för lite har vi märkt, och detta är något som vi måste ändra på.
 
Torsdag: Jag kom med tåget till Skee ungefär vid halv två och  mot Norge bar det sedan. Efter lite ärenden och fix så bestämde vi oss för att gå ut i skogen och plocka svamp. Korgen fylldes och vi var mycket nöjda med vår fångst. Låter ju verkligen hur gammal som helst, men att plocka svamp och gå i skogen är så behagligt, lugnt och stilla och fridfullt. Borde sannerligen komma ut lite oftare. Vi åkte hemmåt och åt lite för att sedan ge oss ut på andra äventyr i form av att vi åkte till ett aktivitescenter för att klättra. Det är första gången i mitt liv och det var verkligen en så rolig upplevelse. Jag klättrade upp hela 10 meter flera gånger och trots min lilla dos av höjdskräck klarade jag det galant och det var verkligen så spännande. Adrenalinkickarna när man klarade att ta sig till toppen var sjuka! Det var roligt och väldigt ansträngande, man använde liksom muskler som man inte använt förut. Klockan var ungefär sju när vi var klara och för att laga lite mysig middag åkte vi hem igen. Somnade vid elvatiden ungefär, kroppen var helt slut efter klättringen!
 
Fredag: Tidig uppgång för att följa med kusin till högskolan. Efter att ha suttit i en träslöjdssal i fem timmar ungefär var öronen väldigt trötta efter allt bankande och hammrande. Min kusin skall bli förskolelärare med inriktigt uteliv och då var det väldigt viktigt att kunna bygga en fågelholk och lite mer sånt välbehövligt. Vid halv två åkte vi för att kolla lite kläder (självklart fick jag med mig en del plagg hem...)  och också för att ta hennes hund till djurläkaren. Senare spenderade vi ett par timmar  med att promenera i en helt otrolig vacker park. Hösten visade sig verkligen från sin bästa sida och vi bara njöt av höstsolen och parken. Kvällen bestod av matlagning och mousserande vin, en bra film och brasan tänd. En toppendag verkligen!
 
Lördag: Halv nio var jag uppe och pigg som aldrig förr. Och när jag kom ut ut duschen stod frukosten på bordet och en riktig helgfrukost vankades! Bästaste kusinen min som fixar och ordnar så fint! Vi grejade lite hemma hos henne och bar in lite utemöbler i förrådet för vintern. Mot Nordby för lite snabb shopping och senare mot tåget. Och nu sitter jag här, och det har redan gått en timme sedan vi lämnade perrongen på Skee. Jag har haft en så mysig helg med massa kvalitetstid och skratt som jag delat med kusin. Väldigt bra helg helt enkelt!
 
Vid fem blir jag hämtad av bästa Jennifer i Kode för att senare ikväll bege oss till stan och ladda om för utgång! Tror inte jag skulle kunna haft en bättre helg faktiskt. Jag har det bra jag. 
 
 

Definitionen av lycka?

Datum: 2012-10-10 Tid: 07:17:00
Upplevelsen och definitionen av lycka är både personlig och relativ. Vi vill veta, ha svar och förstå. Vi är också ivriga att finna relevans i vår och andras defionition av just "lycka". Allt måste vara logiskt, vi måste kunna räkna det på fingrar. 1+1. Det handlar inte om att hitta någon förklaring eller att definiera lyckan utan egentligen bara förså och acceptera begreppet att lyckan är relativ. Min definition av lycka är de där små sakerna som som faktiskt gör livet till det är, inkluderat upp och nedgångar.
 
Min definition av lycka...Det är när pappa kommer från en jobbresa och ljudet av hans nyckelknippa som rasslar till när han kommer innanför dörren. Det är när lillebror appropå ingenting kommer fram till mig och lägger armarna kring min midja och kramar om säger "Jag älskar dig min bästa storasyster". Det är när mamma en sen fredags eftermiddag hämtar mig på tågstationen i Dingle och jag tillåts babbla på om hur min vecka varit och hon tittar på mig och ler. Det är när min syster skickar ett MMS till mig med en bild på oss två när vi dummar oss framför kameran och hon skriver att hon "Älskar mig ändå..." Det är när novellen jag skrivit faktiskt blir bra rakt igenom och jag känner mig riktigt nöjd. Det är när hösten anländer och lövens färg ändras för var dag. Det är julaftonmorgon hos mamma i Hamburgsund och julafton hos pappa i Kungälv. Det är när man inte träffat en nära vän på länge och utan att säga ett ord vet de hur veckan har varit bara genom att se en i ögonen. Det är när vårsolen skiner och man tar på sig solglasögonen för första gången på säsongen. Det är att skriva den första meningen i ett nytt anteckningsblock med blanka sidor. Det är att veta om att allt, tillslut kommer att ordna sig!
 
 

732 dagar är en lång tid

Datum: 2012-10-05 Tid: 10:00:00
Änglakusin...
 
Idag är det 2 år sedan. Och som jag gjort de två sista åren ett par gånger så låter jag detta bli ett öppet brev till himlen. Jag sätter på frimärken och stämplar och skickar det raka vägen till vart du nu befinner dig. Jag tror definitivt att det är himlen det heter. Igår när jag vaknade skavde det i hjärtat och jag kunde inte lista ut varför. Jag vaknade utan att veta var oron och tyngden kom från ,gick jag kring med gråten i halsen halva morgonen. Jag höll inte koll på vilken dag det var, ens vilket datum... Men så kollade jag ändå i kalendern och medans jag kopplade ihop känslan och skavet med datumets faktum så blev det med ens tydligare. Den 4:e oktober är en tung dag för oss. För alla oss som älskar dig så innerligt. För vi gör verkligen det, vi som är kvar här nere, vi älskar dig fortfarande lika djupt. För trots att du fysiskt sätt inte befinner dig på jorden så finns du kvar här ändå. I varje tanke jag har och i mitt hjärta. Jag älskade men jag fortsätter alltså att älska. För en sak som är säker är att du Adelie, har hedersplatsen i mitt hjärta. Två år är en lång tid att vara utan dig. Det är två år för mycket. Det är 17568 timmar för mycket.
 
Din mamma och pappa kämpar på hårt, de fyller sina dagar med din lillasysters skratt och bus. De har båda varit föräldralediga i olika perioder och deras inneboende styrka är så beundransvärd. Jag ser upp till de, båda två. Du skulle vara så stolt. Men allt är säkert inte bara frid och fröjd, de gör sitt bästa varje dag för att ta sig igenom en enkel dag. Precis som vi andra, bara att dina föräldrar nog har på ett helt annat sätt lärt sig sätta saker i perspektiv.  Idag var en sån dag när jag egentligen inte ville tillåta glädje, det där som låg och skavde i hjärtat ville inte släppa in solsken. Det är nog det värsta som man kan göra, hindra sig själv från att ta del av lycka och skratt. Idag gjorde jag det, trots datumet, jag log och jag skrattade. Sörjde dig inte igår, jag skrattade  för dig och din skull. Och samtidigt som jag tillät mig min egen lycka kom också något annat på köpet, jag har länge undrat vart jag skall, och vilken väg jag skall ta för att ta mig fråmåt. För jag skall fram och jag skall komma långt. Tankarna har gått och jag själv framförallt men också vissa kring mig har tvivlat på min förmåga att ta mig just dit. Framåt. Jag har under en lång period velat visa mig och de kring mig att jag på egen hand faktiskt kan ta mig dit. Kampen mot själv, att alltid vara bättre än förra gången, pressen och prestationsångesten har tagit mig en bra bit på vägen. Så igår fick jag ett jobb. Jag har länge letat jobb och febrilt sökt och engagerat mig. I söndags slutade jag min tjänst som Cafébiträde och allt jag ville var att få ett jobb. Och igår fick jag ett telefonsamtal att jag härmed är anställd och jobbar som timanställd/deltid på ett helt fantastiskt företag. Lugnet har lagt sig och saker och ting faller bara på sin plats. Jag tror det är en bit av himlen som trillat ner och lagt sig tillrätta i min vardag och i mitt liv. 
 
Din tre årsdag närmar sig. Det kommer kännas svårt, för en del av mig ser dig sitta vid ert köksbord glad och lycklig med en lurigt smil på läpparna, med chokladtårta i hela ansiktet, du tittar på lillasyster Anna och säger att "Hun og får lov å spise sjokolade-kake når hun er ei stor jente" Saklig och storasystrig. Andra delen av mig, den logiska delen vet att du inte är kvar. Den delen av mig som ser din mamma och pappa och lillasyster vid köksbordet, men samtidigt som de tänker tillbaka, så sörjer de inte på samma sätt längre. Jag tror att sådana sorger som de fick uppleva har en en tendens att bli självdestruktiva men jag vet/tror/hoppas att de kanske kommit en bit på vägen så att det de kanske också skrattar och ler på din tre årsdag.
 
För jag skall göra mitt bästa för att hylla allt du var och allt du är.
 
 
Det här brevet är nu officiellt Signed, sealed, delivered till himlen.
 
För alltid och evigt Din Ellinor Bergström