732 dagar är en lång tid

Datum: 2012-10-05 Tid: 10:00:00
Änglakusin...
 
Idag är det 2 år sedan. Och som jag gjort de två sista åren ett par gånger så låter jag detta bli ett öppet brev till himlen. Jag sätter på frimärken och stämplar och skickar det raka vägen till vart du nu befinner dig. Jag tror definitivt att det är himlen det heter. Igår när jag vaknade skavde det i hjärtat och jag kunde inte lista ut varför. Jag vaknade utan att veta var oron och tyngden kom från ,gick jag kring med gråten i halsen halva morgonen. Jag höll inte koll på vilken dag det var, ens vilket datum... Men så kollade jag ändå i kalendern och medans jag kopplade ihop känslan och skavet med datumets faktum så blev det med ens tydligare. Den 4:e oktober är en tung dag för oss. För alla oss som älskar dig så innerligt. För vi gör verkligen det, vi som är kvar här nere, vi älskar dig fortfarande lika djupt. För trots att du fysiskt sätt inte befinner dig på jorden så finns du kvar här ändå. I varje tanke jag har och i mitt hjärta. Jag älskade men jag fortsätter alltså att älska. För en sak som är säker är att du Adelie, har hedersplatsen i mitt hjärta. Två år är en lång tid att vara utan dig. Det är två år för mycket. Det är 17568 timmar för mycket.
 
Din mamma och pappa kämpar på hårt, de fyller sina dagar med din lillasysters skratt och bus. De har båda varit föräldralediga i olika perioder och deras inneboende styrka är så beundransvärd. Jag ser upp till de, båda två. Du skulle vara så stolt. Men allt är säkert inte bara frid och fröjd, de gör sitt bästa varje dag för att ta sig igenom en enkel dag. Precis som vi andra, bara att dina föräldrar nog har på ett helt annat sätt lärt sig sätta saker i perspektiv.  Idag var en sån dag när jag egentligen inte ville tillåta glädje, det där som låg och skavde i hjärtat ville inte släppa in solsken. Det är nog det värsta som man kan göra, hindra sig själv från att ta del av lycka och skratt. Idag gjorde jag det, trots datumet, jag log och jag skrattade. Sörjde dig inte igår, jag skrattade  för dig och din skull. Och samtidigt som jag tillät mig min egen lycka kom också något annat på köpet, jag har länge undrat vart jag skall, och vilken väg jag skall ta för att ta mig fråmåt. För jag skall fram och jag skall komma långt. Tankarna har gått och jag själv framförallt men också vissa kring mig har tvivlat på min förmåga att ta mig just dit. Framåt. Jag har under en lång period velat visa mig och de kring mig att jag på egen hand faktiskt kan ta mig dit. Kampen mot själv, att alltid vara bättre än förra gången, pressen och prestationsångesten har tagit mig en bra bit på vägen. Så igår fick jag ett jobb. Jag har länge letat jobb och febrilt sökt och engagerat mig. I söndags slutade jag min tjänst som Cafébiträde och allt jag ville var att få ett jobb. Och igår fick jag ett telefonsamtal att jag härmed är anställd och jobbar som timanställd/deltid på ett helt fantastiskt företag. Lugnet har lagt sig och saker och ting faller bara på sin plats. Jag tror det är en bit av himlen som trillat ner och lagt sig tillrätta i min vardag och i mitt liv. 
 
Din tre årsdag närmar sig. Det kommer kännas svårt, för en del av mig ser dig sitta vid ert köksbord glad och lycklig med en lurigt smil på läpparna, med chokladtårta i hela ansiktet, du tittar på lillasyster Anna och säger att "Hun og får lov å spise sjokolade-kake når hun er ei stor jente" Saklig och storasystrig. Andra delen av mig, den logiska delen vet att du inte är kvar. Den delen av mig som ser din mamma och pappa och lillasyster vid köksbordet, men samtidigt som de tänker tillbaka, så sörjer de inte på samma sätt längre. Jag tror att sådana sorger som de fick uppleva har en en tendens att bli självdestruktiva men jag vet/tror/hoppas att de kanske kommit en bit på vägen så att det de kanske också skrattar och ler på din tre årsdag.
 
För jag skall göra mitt bästa för att hylla allt du var och allt du är.
 
 
Det här brevet är nu officiellt Signed, sealed, delivered till himlen.
 
För alltid och evigt Din Ellinor Bergström
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback