Oskrivna blad och nya möjligheter

Datum: 2013-08-22 Tid: 23:30:14

Det är torsdag den 22:e Augusti och jag känner nu när jag suttit ner en stund, hur trött i huvudet jag faktiskt är. Det har varit en hektisk och intensiv vecka utan dess like.

Det var 16 dagar sedan jag fick mitt sena antagningsbesked till högskolan. Jag kom inte in på några av utbildningarna jag sökt under det första antagningstillfället pga strul från tidigare skolor och dylikt. Jag gav liksom upp efter det, trodde väl på något sätt att det var "ödet" och att det fanns saker och ting jag kanske var "menad" att göra här hemma. Det är sådana rationaliserande tankar som kommer när man känner att man inte kommer någon vart.

Men när slutbeskedet kom den 6:e Augusti var jag alldeles utom mig av både lycka och förvirring. Jag kom in. Det som blivit fel var löst och jag var nu blivande student. Från den 6:e fram till nu har det gått i ett. Jag har under denna tiden:

1. Blivit antagen till en ettårig utbildning på Märlardalens Högskola i Västerås där jag skall läsa Skandinavistik.
2. Blivit erbjuden en fin lägenhet.
3. Handlat och shoppat alla nödvändigheter.
4. Fixat studiestöd och lån
5. Fått en fond i mitt namn som en grundsten och som en säkerhet inför framtiden.
6. Tackat ja till lägenheten och tagit en liten tripp med tjejerna till Västerås för att skiva på kontrakt, få nycklarna och flytta in så smått.
7. Haft avskedsmiddag här hemma med mina fantastiska vänner.
8. Packat ner hela mitt liv i lådor, säckar, väskor.
9. Gråtit
10. Skrattat

De två sista punkterna tror jag man kan kombinera. Jag har lipat här hemma på kvällarna för att det kommer göra så ont att lämna. Jag vet just nu inte hur länge jag stannar, men att lämna överhuvudtaget kommer bli/är redan tufft. Att lämna de där människorna som på många sätt definierar mig kommer att kännas nästintill omöjligt. Men det kommer bli bra, det här året. Så många möjligheter och öppna dörrar. Jag har också skrattar den här veckan, verkligen känt sann glädje, tillåtit mig att göra det helt och hållet. Har umgåtts massor med människor som får mig göra just det, skratta och le. Många gånger, istället för att lipa bestämde vi oss för att skratta bort det. Som om att det bara var på låtsas.

Men imorgon gäller det. Jag flyttar till Västerås imorgon. Jag är nervös, glad, förvirrad, kluven, lycklig. Jag flyttar hemifrån imorgon och det är på riktigt. Det är ett nytt, blankt kapitel och det är jag som har pennan i handen. Jag som är författaren till den här historien. Jag som bestämmer hur allt skall sluta.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback