Övermänniska eller bara människa?

Datum: 2013-12-13 Tid: 01:02:38
Hur många gånger har jag inte gått in här på bloggen och börjat skriva ett par rader för att sedan sudda ut alltsammans igen? Hur många kvällar och nätter har jag inte suttit och behövt skriva av mig här?  Men det är som att alla miljontals bokstäver- som bildar tankar- som bildar ord- som bildar meningar- som bildar känslor, bara surrar omkring i huvudet istället och har helt enkelt bara inte lyckats bli tangenttryckta, nedskrivna och publicerade här på bloggen. Men sen får jag också ibland påminna mig själv om att jag faktiskt inte är en övermänniska som har oändligt många timmar på ett dygn, vilket jag av någon dum och konstig anledning tror att absolut alla andra är övermänniskor med superkrafter och har otroligt många timmar på dygnet, så tror jag om alla förutom mig själv då. Och jag säger åt mig själv, (ibland på skarpen) att det inte går eller att jag faktiskt inte klarar av att driva en blogg som uppdateras dagligen , helst med 3 inlägg per dag liksom OCH gå i skolan med allt det innebär (seminarium, gruppuppgifter föreläsningar m.m) OCH försöka ha ett socialt liv OCH ringa samtal till alla som jag glömt ringa upp fastän jag lovat  OCH stundvis jobba på hotellet OCH försöka hitta tid till att inte göra något alls ibland också. Då inser jag att, det är faktiskt okej att jag inte är den  stereotypiska övermänniskan eller  storbloggerskan och antas därför inte skriva tre inlägg per dag. 

Jag känner att tiden här i Västerås har gått så ofantligt fort (antagligen just för den anledningen att jag har saker att göra hela tiden). Jag kom hit den 23:e Augusti och nu är det redan den 13:e December. Att jag varit hemma i Göteborg titt som tätt under de här månaderna har självfallet varit skönt, men samtidigt har det efter varje gång jag satt mig på tåget påväg till Västerås igen, har det blivit jobbigare att säga hejdå. Åka tillbaka till "mitt" liksom. Varje gång jag åker tillbaka till Västerås igen har det blivit ett känslomässigt uppbrott. Vilket jag märkt vissa stunder varit svårhantade. Men det brukar gå över efter en natts sömn i mitt Västerås och sen tillbaka till vardagen igen. Jag vet att nu kommande termin, vilket jag inte heller berättat för er; kommer jag fortsätta studera i Västerås, jag har blivit antagen till litteraturvetenskap och sitter som reserv på mitt förstahandsval till psykolgi. Kommer nog bli bra! Juste, nästa termin skall jag alltså inte åka hem så ofta. Det funkar inte. Varken ekonomiskt eller känslomässigt heller för den delen. Så ni får komma hit till mig istället. Ombyte förnöjer som man brukar säga (?!). 

Nu är det dags för sömn för min del. Att jag är snorförkyld, febrig och hostar en väldans massa önskar jag ta upp med personen som är ansvarig för klagomål och dylikt. För inatt behöver jag sova.

Tack ni fina, älskade, alldeles underbara små petunior som fortsätter läsa allt nonsens som jag hasplar ur mig här på bloggen. Ni är guld. 
PUSS 

(Bilden är icke nytagen pga är sjuk , omysig och rätt äcklig)



Kommentarer
Postat av: Karin

Whio! Låter askul med litteraturvetenskap, men hoppas du kommer in på psykologi. Ja, åk inte hem så ofta. Gör saken bara värre. Jag lovar att hälsa på dig i vår, vännen.

2013-12-26 @ 13:19:39
URL: http://karinsuniversum.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback