22 dagar i ord och bilder

Datum: 2013-07-30 Tid: 00:04:08
Om det var längesedan jag kikade in här och uppdaterade er om min vardag? JA.
Om jag har lite dåligt samvete för det? Både ja och nej.
Har jag haft väldigt mycket att göra och uppleva de senaste veckorna? Verkligen.
Kommer jag att berätta om mina senaste veckor i både text och bilder? Självfallet.
 
22 dagar har gått sedan ni senast fick en smärre inblick i mitt liv och jag har hunnit med något så innerligt mycket på de här 22 dagarna. Då jag fullständigt älskar listor kommer den självklart i listform. Så dessa dagar kommer jag summera ihop i en lista:
 
1. Jobbat intensivt och mycket på Tårtdecor.
2. Umgåtts en väldans massa med tjejerna.
3. Varit i Tyskland med min lilla familj: Besökt koncentrationslägret Bergen-Belsen- vackert, jobbigt och otroligt känslosamt. Ätit och sovit på tyska rustika guesthaus. Besökt en gigantisk nöjespark vid namn Heide-Park som ligger i Soltau, umgåtts med min så kallade "extrafamilj", haft fantastiskt väder, handlade dricka på hemvägen. En liten mini-semester som var givande och jättemysig.
4. Solat och njutit av den antagligen bästa sommaren vi haft i Sverige typ på 5år.
5. Avnjutit fikor och promenader med vänner.
6. Planerat en hejdundrandes 39år fest, jag och min vän skall ha en gemensam 20 och 19års fest.
7. Spenderat en hel helg ute till havs. Salt i håret, drinkar i handen och stört mycket skratt och fjanterier.
8. Haft ett litet "kalas" för mig och storasyster, för henne i efterskott och mig i förväg. 
 
Så här kommer bilder från några av punkterna i listan:
 
 
 
 
TYSKLAND:
 
 
Punkt 3a, Bergen-Belsen:
 
 
 
 
 
Punkt 3b, Heide- Park:
 
 
 
 
 
 
FÖDELSEDAGSFIRANDE FÖR MIG & STORASYSTER:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En weekend i Värmland med tjejerna

Datum: 2013-07-07 Tid: 20:07:45
I Fredags var det dags för mig och brudarna för att äntligen ge oss ut på vägarna för att ta oss mot Värmland. En liten weekend som vi planerat länge. Så behagligt, avslappnat och kravlöst. Vi har bara suttit och tjötat, druckit vin och drinkar och disskuterat livet från alla möjliga perspektiv. Det var planerat att vi skulle vara fler men i slutändan bestämde vi oss att det bara skulle vara vi fyra. Jag, Jennifer, Linnéa och Malin. En riktig tjejhelg som hette duga. Att omgivningarna inte var så pjåkiga heller gjorde det hela inte värre om man säger så. Att ta roadtrip dit var ju verkligen så roligt. Vi dansade och sjöng/skrek högt i bilen med musiken på högsta volym. Denna helgen har verkligen varit en toppentrip med mina bästa. Ett litet urplock av bilder från helgen kommer här:
 
 
 
 
 
 
 

Mellantinget mellan två olikheter

Datum: 2013-07-04 Tid: 14:53:00

Hur vi är formade som människor beror helt och fullt på genetik, arv och miljö. Inget utesluter det andra. En kompott av allt det där som faktiskt tagit mig dit jag är idag. Som tagit mig en bit på vägen. Självklart medräkat upplevelser, tankar, erfarenheter och kunskap. På något sätt och någonstans på vägen i genetik/arv/miljö-snåret skall man bli sin egen individ. Och ju mer man växer, ju svårare är det att hitta sin egen väg, sitt mellanting. Inte det ena och inte det andra. Sig och sitt.

 

Något som kan vara svårt, är att hitta just sig själv. Det här eviga ältandet om att att "hitta sig själv" tänker du. Du som är trött på det, ledsen att säga det, men det kommer fortsätta ältas. För det är en grundsten i allas våra liv. Och till dig, precis som jag som måste och även väljer att fortsätta kämpa med mig själv, hela tiden, varje dag.

 

 Hela mitt liv har jag dragits mellan två olikheter. Mellan två människor. Mina föräldrar är varandras olikheter uti fingertopparna. Jag skall inte ljuga, det har varit svårt att försöka hitta ett mellanting mellan dessa nästintill motsatser. Det har verkligen varit svart och vitt. Självklart har de båda gjort sitt allra yttersta för att ge mig och min syster en bra uppväxt. Jag beskyller dem inte. Jag talar bara från hjärtat.

 

 För att vara ärlig har det varit svårt för mig att hitta mitt eget mellanting om vem jag är och vart jag skall. När det enda jag försökt är att på något sätt vara mittemellan. Men jag har nu på senare tid märkt att det är omöjligt. För om jag skall försöka tillfredsställa alla behov går jag itu, då glömmer jag liksom det viktigaste. Då glömmer jag mig själv på vägen. Jag kan inte vara svart eller vitt. Jag kan inte vara på det ena eller andra sättet. Det går inte. Jag har gjort det, jag försökte vara allt på samma gång väldigt länge och förstod inte då hur mycket jag tog skada. Det har tagit längre tid än vad jag trodde allt det här. Men på något sätt tror jag att det varit viktigt. Viktigt att fullfölja. Jag är därför glad att jag för en tid sedan, ca 2 år sedan bestämde mig för att inte välja antingen eller. Utan istället välja mig, välja mitt, välja min väg. Hittills är jag nöjd med resultatet. 

 


När lillebror markerar revir

Datum: 2013-07-03 Tid: 23:34:35

Han är hemma, min allra mest störda lillebror och trogne vapendragare är hemma från Finland efter 10 dagar. Nu är det återigen livat på övervåningen. Nu skriks det ännu en gång lite frustrerat varje gång han inte lyckas skjuta ihjäl de där fiendena på det där pangpang-spelet han spelar. Men allra mest märker man det nog ändå på hur det luktar på hela övervåningen när han anlänt. För när den här lille mannen kommer hem känner han ett stort behov av att märka revir. Så han går med sina axeparfymer på hela övervåningen och sprayar tills det luktar omklädningsrum på övervåningen. Trots allt älskar jag honom för det. För han är ju trots allt min stors lilla lillebror. Älskade han.