Så vad händer nu då?

Datum: 2013-09-28 Tid: 13:28:33
Nu har jag varit Västeråsbo i lite mer än en månad och känner att jag trivs till det allra yttersta. Jag har bekantat mig med staden och skaffat mig mysiga och härliga vänner. Det är ju inte den specifika geografiska och fysiska platsen som gör en stad till det den är, det är människorna och upplevelserna som gör staden.
 
Det är mycket som händer i skolan, på helgerna och på fritiden och ibland måste jag nästan påminna mig själv om att ta ett djupt andetag. Skolan rullar på och pedagogikkursen är otroligt intressant. Verkligen ett ämne som jag brinner för. Det känns som en bra stämmning i klassen och det som är så skönt med högskola/universitet är att alla sköter sig och sitt. Alla är vi så klara med allt vad högstadie och gymnasiefasoner heter. Det är en helt annan jargong på lektionerna och alla har vi ju något gemensamt eftersom att alla valt den här kursen för att det är något vi alla brinner för. Det är ingen som blir "ihoptvingad" med någon annan och man jobbar på självständigt. Det är sånt arbete som jag gillar. Precis som alla andra också säkert känner är att diciplinen till att plugga kanske inte alltid är på topp. Men hey, jag är bara människa. 
 
Att bo själv innebär en stor frihet och att sitta i sängen och äta popcorn till middag bara för att man kan och vill har allt sina fördelar. Jag hade sett framför mig att det skulle bli jättejobbigt att bo själv. Speciellt på kvällarna. Jag såg framför mig hur lite av min ångest skulle hitta tillbaka till min kropp  och att jag skulle sitta här i Västerås på kvällarna i min lägenhet och gråta och ringa timslånga samtal till mina vänner. Men det har gått fläckfritt. Det har gått långt över förväntan. Det var kanske just för att jag förväntade mig att hemlängtan och allt vad som hör till den skulle vara så stark så när den väl dök upp var den hanterbar och rätt okej faktiskt. Så att förvänta sig det värsta kanske är bra ändå ibland. 
 
Som bekant så har jag nu lämnat singellivet bakom mig och trivs väldigt bra med det. Han bor kvar i Kungälv och jag bor här. Ett distansförhållande med allt vad det innebär har ju egentligen bara en fördel men resten är nackdelar. Fördelen är ju att man verkligen hinner sakna varandra. Det är ju inte så att man träffas för ofta och måste ha tid ifrån varandra (!?) Saknad är bra. Det ger en lite perspektiv. Vi pratar nästintill varje dag i telefon om allt och lite till. Ibland bara för att säga godnatt och lägga på och ibland sitter och tjötar i timmar. Men för mycket av saknaden är inte bra heller. Så det är ju klart att jag har ifrågasatt mig själv och mitt eget val, när jag egentligen har allt jag behöver på hemmaplan. Min familj, mina fantastiska vänner och min pojkvän. Men jag har bestämt mig för att iallafall bo kvar i Västerås något år till. Just för att utsätta mig själv för utmaningar. Jag skall försöka samla på mig så mycket upplevelser och erfarenheter så möjligt. Det är det här jag skall göra nu och om jag bara sätter manken till kommer detta gå vägen precis som allt annat.
Allt går om du sätter viljan till - Pappas citat.
 
Jag skall nu hoppa in i duschen och göra mig ordning för dagen. Ikväll vankas det fetefest här i vårt studenthus.
Det kommer med säkerhet bli en bra kväll!
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Ella

Gulle du! :)

2013-09-28 @ 13:48:57
Postat av: Linnéa

Är så stolt över dig vännen.
Du är saknad!

2013-10-02 @ 21:35:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback