Livet blev bättre när...

Datum: 2014-04-15 Tid: 22:34:48
Livet blev inte alls som jag tänkt mig. Det blev istället så mycket bättre. Det är sant.
Det blev bättre. Mycket bättre. Det låter kanske klyschigt och vanligt.
Men jag väljer att inte se min resa som vanlig. Jag bestämmer mig för att se den som min.
Det här inlägget är lite som att öppna upp min själ litegrann. Men jag har lovat er, men framför mig själv, att vara ärlig. Ge ut mitt hjärta. Och jag kommer att hålla det jag lovat. Det är viktigt för mig. För för mig är bloggen och skrivandet lite av min terapi. Bara att mina terapistunder i motsats till många andra, sker öppet för allmänheten att se. För folk att ta del av. 
 
 
 
Allt blev bättre när jag återtog rätten på mig själv och mitt egenvärde.
När jag bestämde mig för att alltid försöka göra ett aktivt val.
När jag inte längre tillät andra människor definiera mig.
När jag slutade vara rädd för att dömas under andra individers blickar.
När jag slutade säga ja till allt och alla.
När jag slutade göra våld på mig själv.
När jag började ta konflikter.
När jag började prioritera mig istället för alla andra.
Det blev bättre när jag tillät mig själv att skratta högt trots att ingen annan gjorde det.
När jag märkte att det var fullkomligt omöjligt att vara alla till lags hela tiden.
Det blev bättre när jag tillät mig själv att vara ensam och ha egentid ibland.
Jag kunde och ville inte förr hantera ensamhet.
Befann mig hela tiden bland andra människor så jag skulle slippa möta mig själv och min egen ensamhet.
När jag slutade oroa mig för att mina tankar skulle äta upp mig.
När jag slutade med ångestdämpande.
När jag började tycka om min kropp igen.
Det blev bättre när jag lärde mig namnge och faktiskt känna de känslorna jag hade.
När jag valde att bryta upp med vissa människor i min närhet som antingen inte gav mig någonting, eller som utnyttjade min välvilja och mitt engagemang.
När jag valde bort destruktiviteten och slutade svälta min kropp.
När jag slutade att se min självsvält som "kontroll" och istället såg den som en sjukdom.
När jag slutade skratta och le för att fasaden skulle vara ren och fin.
 
När jag slutade med mina tvångshandlingar och reclaimade min kontroll på andra sätt.
När jag valde att visa mig svag inför mina vänner.
När jag efter tre år kunde ställa mig på vågen igen och se ned på siffrorna med acceptans.
 
När jag insåg att mina äkta vänner. älskade mig för den jag var och inte för fasaden jag försökte upprätthålla.
När jag slutade anstränga mig så mycket, och insåg att han, valde mig trots alla mina fel och brister.
När jag såg min värsta fiende - otillräckligheten, djupt i ögonen och sa att jag inte tänkte gå med på de krav som den ställde på mig.
När jag stod rak i ryggen och tillät mig själv andas med lätta andetag igen.
När jag helt och hållet valde att acceptera allt det som var jag.
 
 
 

Inflyttnigsfest för Malin och Viktor & Hejdåfest för Jennifer

Datum: 2014-04-02 Tid: 22:30:33
När jag satt och pluggade nyss fick jag syn på min kamera.
Kollade igenom de senaste bilderna och kom förskräckt på att jag varken berättat eller lagt upp bilder på en helg av världsklass som jag upplevde för sisådär 3 veckor sedan!?
Nog för att jag sällan uppdaterar bloggen, men detta är ju under all kritik...
Som ni vet händer det mycket i mitt liv och jag uppdaterar er knappt om en fjärdedel (förlåt).
Men då detta var en väldigt speciell helg är det ett måste att ni skall få se glimtar av den.
Som rubriken antyder slog vi på stort och det vankades (under samma kväll)  både (!) Inflyttningsfest i Malin och Viktors lägenhet  (Nu är de sambos på riktigt) OCH hejdåfest för Jennifer som kommer vara bosatt i United States of America ett helt år.
ETT HELT ÅR?!
Innan vi sparkade igång festen var det en självklarhet att genomföra  "den sista måltiden" med Jennifer.
Järngänget var samlat och där satt vi och som vanligt åt över vår egen förmåga (precis som alltid annars) och jag kom på vilken tur det är att jag hittat sånna stjärnskott till vänner.
Järngänget kommer detta året sakna en medlem men USA kommer aldrig bli sig likt efter en viss Fröken Bolin spenderat ett år där borta.
Åter till festen, det var väldigt bra att kunna kombinera de båda festerna då det blev en salig blandning av människor och kvällen var mer än perfekt.
(Då någon av oss varken är photoshoppad eller vidare snygg så får ni njuta av bilder direkt från verkligheten, precis så som vi/jag/mina vänner är. Det känns bättre så. För vi är inte alltid snygga/nyktra/söta/bra)