När vardagen vill ha utrymme igen

Datum: 2014-08-23 Tid: 02:13:30
Livet, vardagslunket och strukturen nästan knackar mig på axeln. Först, lite försiktigt och sen mer otålmodigt. Som ett barn. Ett barn som fått för lite uppmärksamhet. Livet, vardagslunket och strukturen vill också ha lite utrymme. Vill också bli sedda. Känna att dem betyder något, uppskattas. Dem nästintill ropar, otåligt och tvekande- "Men vi då?".

Dem känner sig bortprioriterade och osynliga. Och jag vet. Det har inte funnits tillräckligt mycket utrymme för dem. Sommaren har liksom den förmågan. Den ger plats åt så mycket annat. Så många andra bekanta. Men nu är det bara några dagar kvar, tills jag åker hem. Hem, som i Västerås. För samtidigt som jag åker hem åker jag ju också hemifrån. Det är konstigt det där. Hur hem är så fullständigt självklart. På båda ställena. Hur fullständigt, fantastisk, ovärderligt självklart Västerås har kommit att kännas för mig. För jag vill liksom berätta för dem där bekanta- Livet, vardagslunket och strukturen att jag skall ägna den uppmärksamhet resten av året. Att det på sommaren liksom blir såhär. Och det är också okej. För livet, vardagslunken och strukturen är mina bundsförvanter resterande dagar av året. Och det känns lite jobbigt att lämna kvar, spontaniteten, solen och semestern här. Där den egentligen hör hemma. 

En ny termin i Västerås blir det i alla fall för mig. Jag inleder härmed mitt andra år på Mälardalens Högskola i Västerås.  Även denna terminen med inriktning Psykologi och kommer nu läsa en B-kurs. Med allt vad det innebär. Jag är förväntansfull och nyfiken, glad och otroligt otroligt ovetandes, om vad som framtiden har att visa. För just nu, nu vet jag ingenting. Och det är nog ändå en ganska bra utmaning för mig, att inte riktigt veta. För, jag älskar livet. Jag älskar hur livet är så fantastiskt oförutsägbart. Hur det har förmågan att få dig att tappa andan, på alla sätt. Jag älskar hur alla omständigheter runt om kring mig, lär mig något nytt varje dag. Men samtidigt avskyr jag livets oförutsägbarhet, dess förmåga att försätta mig ur balans. Men det är också det som ÄR livet. Som är mitt liv. 





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback