2023-08-11 skall jag öppna ett brev

Datum: 2014-05-20 Tid: 21:13:03
Nyss skrev jag ett brev. Ett brev till mig själv. Som jag skall öppna om ungefär 10 år. Jag berättade för mig själv om hur viktigt det är att vårda alla de relationer som jag skall komma att ha då. Att jag skall visa ödmjukhet och tålamod med mina föräldrar. Att inte glömma bort att berätta för mina syskon att dem är betydelsefulla och älskade. Att vara en så bra mamma för mina barn som möjligt. Att bygga relationen till min man på ärlighet, enkelhet och skratt. Att uppfostra mina barn med bästa förmåga och ta med mig allt det fina och positiva mina föräldrar gav och uppfostrade mig med. Att lyssna på mina barn, och älska de kravlöst. Att jag skall sluta vara rädd för att göra fel och inte vara tillräcklig i relation till andra människor. Att vara en god vän. Att vänskap är det viktigaste och att jag hoppades att jag var gudmor till Jennifers, Linnéas och Malin barn vid det här laget. Att släppa in människor i mitt liv. Att också ibland våga släppa taget om saker och människor som inte kan ge mer. För min egen skull. Jag skrev till mig själv att jag hoppades att jag fortsatt skriva. Att jag ibland borde let my hair down och dansa och ha roligt, just bara för att jag kan. Att jag skall vara rädd om mig själv och tillåta mig själv att leva. Så om 10 år, på mon 30:e födelsedag skall jag öppna det där brevet och hoppas att jag kunnat genomföra en stor del av det som står nedskrivet.

Min blogg har fått sig en make-over som heter duga

Datum: 2014-05-17 Tid: 19:07:48
Det har skett en bra stor renovering på den här bloggen nu och det var sannerligen på tiden!  Jag tycker verkligen om den nya designen och hoppas att ni skall göra det också. Som säkert redan ni vet är jag sämst på det här med kodmallar och stilmallar och html-koder och sånt där annat trams. Så när Karin i början av veckan frågade mig om hon fick göra en ny design till mig trodde jag hon gått in lite för hårt på flaskan där ett tag. Vad menade hon med "om hon fick"? Ehhhm, det är klart hon fick?! Men ville hon? Relevant fråga liksom (!!). Så bara för att hon hade tråkigt och behövde något att göra så blev resultatet denna skapelse. Hon är helt klart bäst. När jag brukar ha tråkigt och behöver roa mig med något så är det inte det första jag gör, att nästan be om att få göra en design till mina kompisars bloggar. Men tur att vi är olika. Hon fick något att göra och jag fick en fin, enkel och välgjord design! Bästa dealen på länge!
 
Det inlägget jag skrev för två dagar sedan om tron på kärlek har fått ungefärligt beräknat 170 visningar på tre dagar. Helt sjukt. Antagligen är det besöksrekord här på lille bloggen. Annars har jag en gedigen och älskad liten skara läsare dagligen (läs: mina vänner och de som ingår i alla mina familjekonstellationer). En trogen liten skara som jag gillar sådär jättemycket. Men att på tre dagar ha 170 besökare samanlagt var en ny upplevelse. Så tack så hjärtligt för att ni läste (och forsätt gärna med det)! 
 
Nu när jag ändå är igång och skriver och faktiskt känner för det något så innerligt så kan jag ju passa på att berätta att jag nu (om typ 1,5 vecka) spenderat nästan 1 år här i Västerås. Fortfarande lika overkligt när jag tänker på det. Eller tja, inte ett år sådär, men två terminer. Jag flyttade hit i Augusti och nu är det snart Juni. Det är lika fint och somrigt nu idag som det var när jag och Linnea och Jennifer skulle hit och skriva på kontraktet. Jag blev antagen på andra/sena antagningen och allt gick så sjukt fort där. När jag väl fick beskedet att jag kom in på Mälardalens Högskola i Västerås gick det inte lite fort där i svängarna skall jag säga. Hela livet bara ändrades på ett tu tre, Och det var ganska skönt. För om jag skulle fått mer betänketid skulle jag antagligen backat ur. Både Pappa och Jennifer satt länge med mig båda två och berättade för mig att det var nu det gällde. Det fanns inte en endaste anledning att backa ur nu. Ja, det skulle vara läskigt men det skulle vara en chans att få växa. Bli egen. Leva lite. Jag älskar de för att dem aldrig tröttnar på att pusha mig dag ut och dag in. Men det gick fasligt fort och sen så var jag här. I Västerås. Och jag har lärt mig att verkligen uppskatta min stad. Många gånger har jag fått höra frågor så som; "Men varför Västerås?" eller något i stil med "Och du bytte ut stoora vackra Göteborg... mot Västerås?". Mitt svar på frågan? "Jag behövde förändring". Och den förändringen har inte varit något annat än välbehövlig och bra. I sommar kommer jag hem till Västkusten och stannar nästan hela sommaren. En dos av Göteborg är ju dock inte heller så pjåkigt. 
 
 
 

Tror du på kärlek?

Datum: 2014-05-15 Tid: 20:42:02

Du vet den där frågan, den där frågan om man tror kärlek? Den är svår att svara på.

För runt omkring oss ser vi hela tiden bristande bevis på just det. Och i alla dess former dessutom.

Just nu, i politiken. Hatet den för med sig.

Just nu, i förhållanden. Människor bryter upp och hittar snabbt någon ny för att slippa sakna och sörja.

Just nu, i det krig som världen befinner sig i. Det krig som vi kanske inte deltar i men som satt den här världen i brand.

Just nu, fäder som samvetslöst lämnar sina döttrar och söner, som påväg mot ytterdörren fäster blicken vid dörrhandtaget för att slippa se tillbaka.

Just nu, mödrar som väljer bort sina döttrar och söner, för att ansvaret och tyngden är för stort att bära.

Just nu, destruktiva flickor och pojkar som slutat, eller aldrig kunnat älska sig själva.

Just nu, nätmobbningen och mobbningen i skolan. Där rädslan för att gå igenom korridorerna är större än viljan att lära.

Just nu, i misären som många barn lever i och räknar till sin vardag. Där alkohol och narkotikamissbruk är lika vanligt som att på fredagar planera in det återkommande fredagsmyset.

Just nu, alla familjer som befinner eller befunnit sig i skillsmässa. Splittrade familjer och avslutad kommunikation.

Jag ser tusen alternativ till att svara nej på frågan om jag tror på kärlek.

Just nu, är kärleken till människan, henne själv och hennes medmänniskor väldigt liten.

Människor bevisar hela tiden sin oförmåga till kärlek.

Sin bristande förmåga att älska sig själv och andra.

Kärleken är komplicerad och den får oss att tappa kontrollen.

Den är svårare att få tag i och den visar sig ofta på så många sätt.

Så då är det kanske lättare att istället ty sig till motsatsen.

Hatet är lättare, en lätt tillflyktsort, inte så komplicerat och fyrkantig i sitt sätt.

Den får oss att tro att den är kravlös och enkel.

Enkel? Ja. Kravlös? Nej.

För den här världen, skulle det kanske egentligen vara mer relevant att fråga; Tror du på hat?

Den frågan är lättare att svara på. Ett enkelt ja.

Men jag ser också tusen alternativ att svara ja på frågan om jag tror på kärlek.

För det gör jag. Så innerligt. Jag tror på kärlek.

Människor är inte oförmögna att känna eller visa kärlek.

Vi lever bara i en tid där de båda alternativen, hat och kärlek stundvis (tyvärr) ofta är lika förekommande.

Precis som att det finns tusentals bevis varje dag då människor bevisar sin avsaknad av kärlek finns det precis lika många till, som motbevisar detta.

Det finns förhållanden som håller i mer än 50 år.

Det finns politiska sammanhang där man står upp för sin egen åsikt och skulle göra vad som helst för att låta någon annan (vare sig det passar in i ens egen åsiktsmall eller inte) uttrycka sina åsikter.

Det finns folk i hela världen som bekämpar krig på heltid, som hjälper till och är till undsättning varje dag.

Det finns fäder som aldrig skulle kunna lämna sina barn och gå ut genom ytterdörren med blicken fäst vid dörrhandtaget.

Det finns mödrar som älskar sitt heltidsjobb som mamma och aldrig skulle kunna lämna sina söner eller döttrar.

Det finns hjälp för unga flickor och pojkar för att de skall förstå sitt eget värde och för att dem skall kunna älska sig själva.

Det finns nolltolerans mor mobbning i skolorna så att lusten att lära blir större än rädslan att gå genom korridorerna.

Det finns organisationer som maskrosbarn, som aktivt kämpar med att få barn med missbrukande eller psykiskt sjuka föräldrar skall känna att dem hör hemma någonstans.

Det finns män och kvinnor som kämpar för sin familj och sitt äktenskap för att hålla ihop.

Det finns så många bevis på att kärleken är starkare.

Det finns så många anledningar att tro på kärlek.

Det finns så många bevis på att bekämpningsmedlet mot har klyschigt nog är just kärlek.