Tror du på kärlek?

Datum: 2014-05-15 Tid: 20:42:02

Du vet den där frågan, den där frågan om man tror kärlek? Den är svår att svara på.

För runt omkring oss ser vi hela tiden bristande bevis på just det. Och i alla dess former dessutom.

Just nu, i politiken. Hatet den för med sig.

Just nu, i förhållanden. Människor bryter upp och hittar snabbt någon ny för att slippa sakna och sörja.

Just nu, i det krig som världen befinner sig i. Det krig som vi kanske inte deltar i men som satt den här världen i brand.

Just nu, fäder som samvetslöst lämnar sina döttrar och söner, som påväg mot ytterdörren fäster blicken vid dörrhandtaget för att slippa se tillbaka.

Just nu, mödrar som väljer bort sina döttrar och söner, för att ansvaret och tyngden är för stort att bära.

Just nu, destruktiva flickor och pojkar som slutat, eller aldrig kunnat älska sig själva.

Just nu, nätmobbningen och mobbningen i skolan. Där rädslan för att gå igenom korridorerna är större än viljan att lära.

Just nu, i misären som många barn lever i och räknar till sin vardag. Där alkohol och narkotikamissbruk är lika vanligt som att på fredagar planera in det återkommande fredagsmyset.

Just nu, alla familjer som befinner eller befunnit sig i skillsmässa. Splittrade familjer och avslutad kommunikation.

Jag ser tusen alternativ till att svara nej på frågan om jag tror på kärlek.

Just nu, är kärleken till människan, henne själv och hennes medmänniskor väldigt liten.

Människor bevisar hela tiden sin oförmåga till kärlek.

Sin bristande förmåga att älska sig själv och andra.

Kärleken är komplicerad och den får oss att tappa kontrollen.

Den är svårare att få tag i och den visar sig ofta på så många sätt.

Så då är det kanske lättare att istället ty sig till motsatsen.

Hatet är lättare, en lätt tillflyktsort, inte så komplicerat och fyrkantig i sitt sätt.

Den får oss att tro att den är kravlös och enkel.

Enkel? Ja. Kravlös? Nej.

För den här världen, skulle det kanske egentligen vara mer relevant att fråga; Tror du på hat?

Den frågan är lättare att svara på. Ett enkelt ja.

Men jag ser också tusen alternativ att svara ja på frågan om jag tror på kärlek.

För det gör jag. Så innerligt. Jag tror på kärlek.

Människor är inte oförmögna att känna eller visa kärlek.

Vi lever bara i en tid där de båda alternativen, hat och kärlek stundvis (tyvärr) ofta är lika förekommande.

Precis som att det finns tusentals bevis varje dag då människor bevisar sin avsaknad av kärlek finns det precis lika många till, som motbevisar detta.

Det finns förhållanden som håller i mer än 50 år.

Det finns politiska sammanhang där man står upp för sin egen åsikt och skulle göra vad som helst för att låta någon annan (vare sig det passar in i ens egen åsiktsmall eller inte) uttrycka sina åsikter.

Det finns folk i hela världen som bekämpar krig på heltid, som hjälper till och är till undsättning varje dag.

Det finns fäder som aldrig skulle kunna lämna sina barn och gå ut genom ytterdörren med blicken fäst vid dörrhandtaget.

Det finns mödrar som älskar sitt heltidsjobb som mamma och aldrig skulle kunna lämna sina söner eller döttrar.

Det finns hjälp för unga flickor och pojkar för att de skall förstå sitt eget värde och för att dem skall kunna älska sig själva.

Det finns nolltolerans mor mobbning i skolorna så att lusten att lära blir större än rädslan att gå genom korridorerna.

Det finns organisationer som maskrosbarn, som aktivt kämpar med att få barn med missbrukande eller psykiskt sjuka föräldrar skall känna att dem hör hemma någonstans.

Det finns män och kvinnor som kämpar för sin familj och sitt äktenskap för att hålla ihop.

Det finns så många bevis på att kärleken är starkare.

Det finns så många anledningar att tro på kärlek.

Det finns så många bevis på att bekämpningsmedlet mot har klyschigt nog är just kärlek.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback