Hur och vad man låter definiera en som människa

Datum: 2015-02-21 Tid: 15:55:27
Jag har under hela mitt liv definierat mig utifrån de omständigheter jag stått under.  Det är inte konstigt egentligen. Vi människor gör så. För att på något sätt skapa något slags sammanhang i våra liv. För att vi gör det vi kan med det vi har. Ibland är det bara den definitionen vi har av oss själva, kanske i hemlighet, men inte delar med oss av till andra. Den defintionen vi har av oss själva bestämmer också (tyvärr) vårat värde. För ingen kan avgöra eller bestämma en annans människas värde förutom en själv. Så enkelt är det. Och så svårt är det. Men under olika tider i livet har olika självdefinitioner uppkommit utifrån de omständigheter jag befunnit mig i och under. Vissa definitioner sitter hårdare stämplade i min själ än andra. Vissa definitioner hänger kvar och andra byts ut. Förkastas eller begravs. För att man växer. Blir bättre och starkare. 
 
Att jag också tidigare i mitt liv placerat min självdefinition utifrån just omständigheter, har jag då också accepterat och bekräftat dessa omständighetsdefinitioner av mig själv, och tagit ett steg ifrån min egen självrespekt och påverkan över mitt eget liv. Jag menar, om jag alltid tidigare definierat mig utifrån omständighter har jag ju nästan avsagt min egen kontroll över mitt eget liv och istället också bekräftat "ödet" att kontrollera mitt liv. Jag har alltså låtit omständigheterna sätta villkoren för vem jag är och hur jag kan definiera mig som människa.
 
Så definitioner som skilsmässobarn, destruktiv, anorektiker, ångestdrabbad, svag, driven av prestationsångest och framförallt otillräcklig har länge varit ord jag burit med mig. Ord som jag känt trygghet i. Ord jag definierat mig som. Som blivit jag. Som fått ta plats. Som fått definiera mig som människa och hela mitt värde.
 
Och jag vet ju nu att dessa ord och epiteter endast är just det; Ord. Inte definitioner. De definierar inte en hel männsika. Och detta tankesätt är inget jag bara bestämt mig för, det har krävts tid och vilja. Och ett snällare och mer ödmjukt sätt att se på mig själv och definierandet av mig själv. För jag behöver inte längre känna trygghet i de definitionerna. Jag behöver inte göra mig vän med de. För det är ju jag som har kontroll över mitt eget liv! Inte omständigheterna. Jag tillåter inte längre omständighterna sätta villkor för mitt sätt att definiera mig själv. 
 
Jag har egentligen alltid vetat att det är jag själv som har påverkan över mitt eget liv, genom medvetna och aktiva val. Att jag alltid måste välja. Annars låter jag omständigheter påverka mig istället för att jag påverkar omständigheterna. Det är pappas ord som ekar. Men ibland är sånt som verkar så lätt som egentligen visar sig vara det svåraste. Det är ibland bara lite enklare, lite lättare och lite mer bekvämt att inte välja och låta omständigheterna sätta villkoren. Men i längden kommer man med den inställningen sätta krokben för sig själv. Därför bestämde jag mig för att byta ut vissa av de tidigare definitionerna av mig själv. För att jag vuxit.  I relation till andra. Men framförallt i relation till mig själv. För att det är jag som definierar mig själv nu. So friends, stay golden.