Lista/Utmaning

Datum: 2014-01-02 Tid: 23:41:32
Jag fick en lista/utmaning skickad till mig från en vän och fd kollega vid namn Emelie Ceder. Hon driver en jättemysig liten vardagsblogg om henne och hennes liv. Hon är mom-to-be och en liten mini ploppar ut i februari någongång. Kolla in hennes mysiga blogg; www.emilymarielle.blogg.se
 
Såhär fungerat listan:
- Tacka och uppmärksamma den som nominerat dig. 
- Skriv 11 "randomfakta" om dig själv. 
- Svara på de 11 frågorna du fått i utmaningen/listan. 
- Välj ut 11 bloggar att nominera (eller så många du kan och vill, du kan inte välja den som nominerat dig). 
- Skriv 11 frågor åt de du nominerar.
 
11 Randomfakta om mig själv:

1. Innan jag flyttade hemifrån hade jag aldrig i mitt liv sovit helt ensam hemma. Så när jag väl var utflugen hemifrån trodde jag att de första nätterna i Västerås skulle vara jättejobbiga och ångestfyllda men det visade sig gå jättebra och jag trivs verkligen med att vara och sova ensam. (Vilket jag nu då märkt på senare tid)

2. Jag träffade Niklas, (min pojkvän) för första gången i en lång krogkö påväg in till en krog här i Kungälv som hade något sommarevent, och klyschigt nog "klickade" det väl där antar jag. Absolut inte den en plats som jag trodde att jag skulle möta den kille som jag senare skulle komma att kalla min pojkvän. Men det är ju det som gör livet till det det är, oförutsett och spontant.
 
3. Jag har enda sedan jag började uppskatta böcker (vilket var väldigt tidigt) haft en konstig förkärlek till hemska böcker om människors fruktansvärda livsöden. Om folk som råkat illa ut eller liknande, andra världskriget har även det varit en stor fascination sedan tidig ålder. 

4. Jag lärde mig simma under vatten ungefär ett år innan jag lärde simma på riktigt.

5. Jag skulle (gladerligen) kunna leva på följande "mat" resten av mitt liv;  Grillad Halloumiost, Pappas färskpasta Majskolvar, Nudlar, Farmors Tunnbröd, Chips och Mammas sås.

6. Jag har en förmåga att alltid vilja göra alla till lags hela tiden. Vilket vissa gånger inneburit att jag gjort våld på mig själv, har blivit tagen för givet.

7. När jag var liten hade jag av någon anledning svårt att tugga (speciellt kött...) Så det enda som fungerade för min dagmamma var att hon liksom fick skjuta maten från kind till kind när jag var liten. 

8. Jag har inte besökt ett gym eller tränat på ungefär 5år. Vilket jag inte heller planerar att göra något vidare entusiastiskt detta året heller. Jag trivs såhär.

9. Jag är livrädd för att dö och bli gammal och hoppas att jag aldrig behöver leva såpass länge att jag blir sjuk. 
 
10. Jag har skrivit många sånger men skulle aldrig i mitt liv sjunga de för någon eller något levande på denna jorden. Dels för att gitarrkompet till sångerna är förskräckliga, då jag egentligen inte kan spela gitarr och dels för att det är alldeles för nära inpå och för personligt.
 
11. Jag har nästintill OCD när det kommer till hur jag äter viss sorts mat, vilket jag haft väldigtväldigt länge. 
 
Mina svar till Emelie:

1. Vad är ditt absoluta drömyrke?
Min dröm har alltid varit att bli publicerad författare. Det är en dröm som jag någon gång också önskar kunna uppfylla. Någon gång kanske.

2. Vilken är din favoritdag i veckan?
Jag tycker av någon anledning om torsdagar extra mycket. Jag tror det är någon slags förväntan inför helgen. Det är alltid den dagen jag tycker om att tvätta/städa och fixa hemma så att det blir fint till helgen. 

3. Om du vann 1 miljon kronor på lotto, vad skulle du göra med pengarna?
Jag skulle köpt en lägenhet utomlands, allra helst Spanien eller Grekland. Men även försöka lägga undan och spara mest möjligt! 

4. Vilken är din favoritfilm?
Jag måste säga att musikalfilmen Dreamgirls med Beyoncé i huvudrollen. Tror jag sett den kanske 50 gånger(...)

5. Vad är vila för dig?
Vila för mig är att helt och hållet trivas. Det är att HELT kunna slappna av. Om det är att gå ensam i stan och kolla lite smått i butiker och stänga ute världen med bra musik i hörlurarna i öronen eller om det är att kunna skriva och leverera dikter och texter. Det är vila. 

6. Vad var/är ditt favoritämne i skolan?
Det måste hittills antagligen vara "människan som kulturvarelse" i pedagogikämnet.

7. Te eller kaffe?
Kaffe.

8. Vad anser du är det viktigaste i en parrelation?
Jag tror med säkerhet det är att kunna vara "bästa vänner". Respekten för varandra, att kunna prata om allt, lyssna på varandra och vara ödmjuk. Sedan är det allra viktigaste att skratta ihop.

9. Hur ser ditt drömboende ut?
Jag antar att det är lite engelskinspirerat på utsidan. Inuti skall det vara stora ytor, vitt och öppet. Ett stoooort bibliotek med hundratals böcker i mörka och dova färger, sedan är en öppen spis något jag alltid önskat med. 

10. Hund eller katt?
Är absolut ingen djurmänniska på det viset, men mellan dessa två blir det nog katt. 

11. Vad skulle du vilja bli ihågkommen för? 
Allra helst skulle jag vilja bli ihågkommen för mitt skrivande eller förhoppningsvis den bok jag någon gång jag hoppas kunna publicera. Viktigast är kanske inte för det man gjort eller gör utan kanske hellre för den man ÄR. Men att bli ihågkommen för den man är och ens personlighet skulle vara häftigt det med. 
 

De bloggar jag vill nominera:
Josefine Pehrson (www.fantasias.blogg.se)

Karin Brorson 
(www.karinsuniversum.blogg.se) 

Mare-Ann Feyrer 
(www.mouiiyo.blogg.se)

Mina frågor: 

1. När mår du som bäst? 

2. Vad är viktigt i en kärleksrelation? 

3. Vad är det bästa och sämsta med din hemstad?

4. Om ditt liv var en film vad skulle den heta och vad skulle den handla om? 

5. Vad anser du tålmodighet vara?

6. Vad gör dig till den du är?

7. En somrig båt/segelsemester i Kroatien  eller en vintrig skidresa till Alperna? Förklara varför!

8. Vad är din absoluta favorit när det kommer till Disney/Pixarfilmer?

9. Beskriv din familj med 10 ord?

10. Vem av de som befinner sig i din närmsta vänkrets skulle vara den första som skulle ta kommandot att bygga ihop en Ikeamöbel? (Beskriv vem och varför)

11.  Om du fick äta en sak för resten av ditt liv, vad skulle det vara?

 


Tusen tankar och tusen ord

Datum: 2013-01-27 Tid: 20:43:59

 

Litteratur är tusen tankar och tusen ord, komprimerade till ett upphav av skrivna bokstäver. Litteratur är omfattande och allsidig. Litteratur är människans ventil till kreativitet, känslor, tankar och fantasi. Litteratur är noveller, romaner, artiklar, uppsatser, essäer, poesitexter, brev, biografier, pjäser, tal, manus av olika slag och låttexter. Listan är oändlig. Ibland behövs tusen och åter tusen bokstäver och ord för att överhuvudtaget kunna måla upp en logisk händelse och inge förståelse i det skrivna ordet för läsaren. En författare är enligt mig riktigt skicklig när han/hon har en förmåga att måla upp scenarion och tillochmed världar med bara några få meningar. Detta mina vänner, är skicklighet ut till det allra yttersta. En författare som lämnar rum åt läsarens fantasi. En författare som tillåter och verkligen önskar läsarens egen fantasi.

Earnest Hemingway är en sådan författare. Som tillåter läsarens egen fantasi och dennes känslor och tankar. Texten ovan läste jag bara i förbifarten egentligen. Det är en text på 34 bokstäver och sammanlagt 40 tecken. Jag tror faktiskt att denna text klassats som den kortaste ”novellen” som någonsin skapats. Novell tänker du? Den skall väl vara längre då, typ 1-2 a4-sidor lång? Det finns ingen mall att gå efter. Men denna korta text är så berättande att jag ändå förstår varför den lagts i kategorin novell. Jag kom på mig själv att jag läste texten igen och igen och märkte inte förän jag läst den kanske 6 gånger att jag i mitt huvud redan hade historien helt klar för mig. Jag såg varje detalj framför mig. För mig var det inte en kort text längre, det var en hel bok. 500 sidor av känslor, tankar, skratt, gråt och ett liv som fanns men inte fick finnas så länge det var tänkt från början. Jag såg framför mig en mor och en fars hjärtesorg. Jag såg de små skorna stå på byrån i det nyrenoverade barnrummet. Jag såg framför mig livet så som det skulle kunna bli och vara. Jag vet inte, men jag blev verkligen berörd. Kanske för att jag sett och känt, på så nära håll hur världar går itu när ett litet barn som skall finnas och bara skall sprudla av liv inte gör det längre. Kanske för att jag var med när ett litet liv slocknade allt för tidigt. För att jag har varit en av de som haft hjärtesorg så länge så länge, efter ett litet barns bortgång. 11 månader fick änglakusin leva. Och det stod oanvända barnskor och väntade på henne i hennes barnkammare på byrån. Det var leksaker som även de stod oanvända och som inte hade lekts med för att hon skulle växa och bli större först. Kusin hann inte växa sig så stor tyvärr.

 Jag tror att vi alla kan relatera till texten på ett eller annat sätt. Jag tror det finns en igenkänning i ord och känslor som gör oss både sårbara och mänskliga. Jag tror att texter med få ord har en förmåga att beröra oss precis lika mycket som en diktsamling full med poesi från kända poeter. Jag tror att litteratur i allmänhet har en förmåga att beröra och ger oss en tillåtelse till att även relatera. För litteratur är ändå i slutändan, tusen tankar och tusen väl valda ord komprimerade till mängder av bokstäver, som blir till meningar som slutligen bildar en text. Som blir till en text vi verkligen kan relatera till och bli berörda av.


Mesurable amount of heartbreak?

Datum: 2012-08-22 Tid: 23:22:07
 

The amount of heartbreak seems to be measured by the times you heard someone said goodbye
The  amount of heartbrek seems to be measured by the times you once loved 
The amount  of heartbeak seems to be measured by the times you forgave and never forgot
The heartbreak itself can not be measured by these things
Because there is no definition of how big amount of heartbreak you have been through
There is though, a definition and a countable amount of strength you can find in youself when you once again dare and learn to love once again. 
Mesurable is the strength you find to carry on.
 
 
(Ellinor Bergström 2012-08-22)
 
 
 
 

364 dagar

Datum: 2012-07-20 Tid: 15:36:22
Eller 8736 timmar, 524160 minuter eller 31449600 sekunder sedan. Massakern på Utöya och bomben i centrala Oslo. 69 döda. Det här är en text jag skrev för ett halvår sedan när vårat,mitt och Karins projektarbete skulle skrivas. 
 

Spring för livet om det är dig kärt. Spring tills benen inte bär dig. Spring igenom regnet av pistolskott, terror och hat. Spring förbi rädsla, knäppta händer som ber för sitt liv. Spring förbi död och liv. Spring för livet om du ännu inte blivit offer för hatet. Göm dig bakom stenar och berg, i hus och tält, i vatten och på land. Spring tills hjärtat slår hårt i bröstkorgen. Spring tills han är ur sikte. Se dig inte om. Skräcken kanske faller över dig. Men sluta inte springa. Kämpa för att överleva. Kämpa för ditt liv.

Snart kommer du träffa din familj igen, omfamnas i deras villkorslösa kärlek. Hans hat är inte riktat till dig. Hans förbittring och ilska har hamnat så fel. Du, likt många andra var bara i vägen för hans terror. Så fortsätt springa. Ropen på hjälp ljuder högt över ön. Livlösa kroppar i vattnet flyter. Ofullbordad ungdom. Dem bad för sina liv, bad om nåd. Han skonade dem inte, sköt med hagelgevär och pistol. Svärtan och ondskan som finns i hans hjärta har nu nått hans ögon. Han visar ingen nåd min vän. Så spring.

Din sommarlycka förvandlades snabbt till din värsta mardröm. Stanna inte upp, jag vet ju att du har ditt liv så kärt. Fall inte offer för hans ondska. Hans trångsynthet och illvilja fyller luften kring ön. Den där ön, den blir aldrig som den en gång var. Den är krigsdrabbad nu. En plats för terror. En plats för hat. Ön i den norska skärgården. Där ni hade läger. Där ni samlats för att lära, för att uppeleva och för att ni har en framtidstro på människan och era gemensamma åsikter. Hörde du när hans finger tryckte på avtryckaren?

Skrik. Död. Du gömmer dig nu. Vågar knappt andas. Vid strandkanten, under trädverket på en gran. Högra handen för munnen för att han inte skall höra dina andetag när och om han närmar sig den gran du gömmer dig vid. Helt stilla, han får inte se eller höra. Ser dig långsamt kring för att leta efter en flyktväg. Sånt här händer bara på film. Det är inte på riktigt det här. Fortfarande med handen över munnen i rädsla blundar du snabbt i önskan om att vakna upp ur mardrömmen. Allt är ju bara på låtsas. När du öppnar ögonen igen är du kvar vid granen och med dess grenverk som ligger tungt över din kropp. Det var ingen mardröm. Du är kvar i verkligheten. Du kvar i nuet. Om han närmar sig skall du springa tills benen inte bär dig mer. Men du har redan bestämt dig. Du skall leva, du skall inte dö idag. Tänker inte dö idag.

 Din beslutsamhet räddar livet på dig. Viljan att leva och inte falla offer gör att du står här idag. Du var fullt övertygad att du inte skulle dö den dagen. Det var sommarlovet 2011. Det var den 22:e Juli. Nu efteråt kallas den händelsen ”Massakern på Utöya”. Just då, mitt i stundens hetta, då var det bara en mardröm och inget annat. Du var med den dagen. Du var en av dem som sprang, en av dem som gömde sig. Du var en av dem som såg svärtan i hans ögon när du tittade över axeln medan du sprang. Du var en av dem som överlevde. Du är en av dem som lever. Men det fanns andra som dog den dagen. Det finns ungdomar och vuxna som ovärdigt fick dö i utbyte av en mans hat. Dina ord kan inte forma hans namn. Det gör alldeles för ont. För på grund av honom har du förlorat din oskuldsfullhet, du har förlorat dina vänner. Du kan aldrig bli den samme igen. Det var den dagen som inget blev som det en gång var. Den dagen då du sprang. Sprang för att livet var dig kärt. Den dagen sprang du genom regnet av pistolskott, terror och hat.  

 

¡Viva la España! Just words (7/7-12)

Datum: 2012-07-07 Tid: 16:57:32
 
Överallt finns det förhoppning om förbättring och förändring. 
Bra. Bättre. Bäst.
Vi jagar fullkomlighet till det allra yttersta. 
Destruktivt beteende som vi sett det förut.
Välbekant.
Jakten efter lyckan har snarare blivit en jakt på något annat, 
Andras bekräftelse och gillande.
Vi söker andra tillåtelse, deras jakande och deras tillåtande blickar.
Sanningen finner vi hellre i andras dömande ord än i vårt eget hjärta.
Andras ord och tycke är alltid viktigare, väger tyngre och betyder mer.
Varför är det så?
Överallt vandrar folk kring i sina bubblor och vill inget annat än att uppnå perfektion.
Vi gör allt på vår egen bekostnad.
Finner aldrig den perfektionen och fulländade lyckan.
Den där som vi tror att vi letar efter.
När det ända vi letar efter är oss själva.
Och endast där hittar vi perfektionen i sitt esse.
Perfektion personifierad. 
Sluta leta. 
Perfektion är funnen.
 

I en regntung värld kan hopp inte växa

Datum: 2012-06-04 Tid: 01:12:04
Tårar blir till skratt och det som en gång var finns inte längre kvar.
Känslan fyller mig som den aldrig förut gjort.
Värme och välvilja.
Gråten har bytts ut och ångesten som förut rörde till kan inte fastna längre.
Allt är som aldrig förr.
Andetagen känns nu så fria och plötsligt kommer orden så lätt.
Hjärtat som förut slog snabbt, ovant och ansträngt har nu lugnat ner sig och vet nu sin plats.
Den jag var finns kvar som endast en skugga, en gång verklig men aldrig igen.
Förståelse och tillgivenhet mot mig själv och genemot mina medmänniskor växer för var dag som går.
För i en regntung värld kan hopp inte växa.
Solen har trätt fram ur sitt gömställe och lyser klart och ljust igen.
Den jag var finns inte längre kvar.
Hjärtat har lärt sig att älska.
Nu tillåter jag mig själv att finnas till, att känna.
Trycket i bröstet har förvandlats till trygghet och skratt.
Jag är precis den jag vill vara.

Slutprodukten av Projektarbete 2012

Datum: 2012-05-03 Tid: 21:53:33
Jag och Karin Brorson har gjort ett magasin/webtidning som projektarbete. Vi är super nöjda med resultatet och har idag haft våran projektarbetesredovisning. Så otroligt mycket arbete, tid, skratt och massa engagemang har vi lagt ner på detta. Så jag vill faktiskt att du gör mig en tjänst. Kollar in den här länken till bloggen där vi lagt upp tidningen http://tidningenchange.blogg.se/! Kommentera och tyck till men framförallt, LÄS! Så ja, kolla in och jag hoppas du tycker det är lika roligt att läsa tidningen som det var att skriva den. Jag tackar för mig och lyfter hatten för att det ÄNTLIGEN är slut. KÄRLEK


http://tidningenchange.blogg.se/
http://tidningenchange.blogg.se/
http://tidningenchange.blogg.se/
http://tidningenchange.blogg.se/
http://tidningenchange.blogg.se/

I am

Datum: 2012-03-01 Tid: 23:01:04
I am strong.
Because i know my weakness

I am beautiful.
Because i'm aware of my flaws.

I am fearless.
Because i learnt how to recongnise, illusion from real.

I am wise.
Because i learn from my mistakes.

I am a lover.
Because i felt hate.

And...

I can laugh.
Because i known sadness



Life is an adventure, dare it

Datum: 2012-01-07 Tid: 21:30:31
“Life is an opportunity, benefit from it.
Life is beauty, admire it.
Life is a dream, realize it.
Life is a challenge, meet it.
Life is a duty, complete it.
Life is a game, play it.
Life is a promise, fulfill it.
Life is sorrow, overcome it.
Life is a song, sing it.
Life is a struggle, accept it.
Life is a tragedy, confront it.
Life is an adventure, dare it.
Life is luck, make it.
Life is too precious, do not destroy it.
Life is life, fight for it.”
“Life is an opportunity, benefit from it. Life is beauty, admire it. Life is a dream, realize it. Life is a challenge, meet it. Life is a duty, complete it. Life is a game, play it. Life is a promise, fulfill it. Life is sorrow, overcome it. Life is a song, sing it. Life is a struggle, accept it. Life is a tragedy, confront it. Life is an adventure, dare it. Life is luck, make it. Life is too precious, do not destroy it. Life is life, fight for it.”

När hela världen ligger sprucken och krossad kring mina fötter

Datum: 2011-12-07 Tid: 23:47:43
När hjärtat bultar.
När hjärtat längtar.
Kom hit när du hör min röst.
När jag är otillräcklig.
När jag är osminkad.
Kom hit när inget är perfekt.
Kom hit när jag glömt städa.
När hela mitt liv ligger i spillror på golvet.
Kom hit när jag är sårbar.
När jag håller hjärtat i handen.
Kom hit när tårarna rinner.
När allt är uppochner.
När jag är full och ensam.
När hjärtat längtar ut och jag är påväg att krypa ut ur mitt eget skinn.
Kom hit när hela världen ligger sprucken och krossad kring mina fötter.
Kom hit.
Kom hit när du vill.
Bara du är här.


Ellinor Sarah Bergström
11-12-07

Utdrag ur Mia Skäringers bok "Dyngkåt och hur helig som helst"

Datum: 2011-12-07 Tid: 23:32:51
Just nu läser jag Mia Skäringers bok Dyngkåt och hur helig som helst för andra gången i ordningen.
Tänkte dra ett litet utdrag från en av hennes krönikor.
Just detta är bara ett utdrag och en skildring om hur det är för henne att leva med ett barn som lider av Aspergers och ADHD och hur hon nästan ändå alltid verkar vinkla alla situationer på ett helt mänskligt och härligt sättäven om de är tunga och helt oförståeliga för många! Detta är en som sagt ett utdrag ur hennes krönika som i boken heter:  På min axel sitter en skata och dyngar sig "den har skadat sig säger min son och pussar mot den i luften.

"Ibland får min son Albert ( har Aspergers och ADHD) tvångstankar. Som att han måste lukta i rumpan på entjock gammal tant när vi står i kö i affären. OPch sådana tankar kan man ju känna igen.  Det är bara det att man skall klara av att stå emot dem också. Ofta viskar han i mitt öra "Mamma hjälp mig, nu tänkte jag sådär hemskt igen, jag vill inte lukta, har jag redan luktat mamma?" Då får jag hjälpa honom bäst jag kan. Och så står vi båda där i kön och försökeratt tänkapå något annat än hur hemskt det vore om någon verkligen tvingade oss att lukta i den där gamla tantens rumpa. Men det är inte så lätt när hon böjer sig ner i sin vagn för att sedan lägga upp varorna på rullbandet..."
Hur härligt är inte det här. Jag ser upp till den här författarens mod att klä om situationer och känslor i ett helt nytt omslagspapper än vad de kom i i orginalförpackningen. Hon gör det där som egentligen är ganksa jobbigt till något som vi som människor kan förstå mer av med en gnutta humor nedlagt. Vi kan inte ta till oss information om den är för hård och tung. Vi är sådana. För vi är bara människor. Men Mia, hon gör den här texten men framförallt den här boken med bravur. Wow, vilken fantastisk kvinna. Jag har säkert gett den här rekomendationen förut, men läs den för guds skull. (nej förrästen, läs den för din skull)  Nu kände jag att det helt plöstligt blev ett väldigt djupt och kreativt inlägg såhär en onsdagskväll kl 23.00. Det här hamnar på kategorin Kreativitet.

Along came the rain

Datum: 2011-11-06 Tid: 21:52:07
I was one more feather in your hat. Just another girl. Along with a long list of other names. I were just for fun, making time pass. Summersun suddenly felt cold and fade away, along came the rain. The rules of kindness didn't apply anymore. I was just another feather in your hat, just another of all of those girls.

Vi skall älska som att hjärtat aldrig varit brustet.

Datum: 2011-09-29 Tid: 19:25:49

Vi skall älska som att vi aldrig blivit sårade förut.

Som om alla vi mött varit godhjärtade och försiktiga.

Vi skall älska som att hjärtat aldrig varit brustet.

Som om att det vore den sista dagen i våra liv.

Vi skall älska som att tårarna aldrig runnit.

Som att hjärtat fortfarande är helt och slår i samma takt som förut.

Vi skall älska som om vi hade hela världen med oss och inte emot oss.

Bli dem som aldrig någonsin tänker släppa taget.

Vi skall bli dem som alla andra ser upp till.

Vi skall älska med en kärlek så djup och enorm att folk kommer fråga vad de för speciellt med just våran kärlek, för vi är så mycket bättre än så.

Så mycket starkare.

Men vi är rädda att bli sårade, ännu en gång.

Igen och igen.

Vill inget hellre än att sluta hoppas, det är ju så mycket lindrigare för våra hjärtan.

Vi skall sluta se andras åsikter som ett hinder.

For what doesn't kill us only makes us stronger.

Vi vet det så väl, känner till var bokstav och stavelse.

Men vi litar hellre på våran rädsla, litar hellre på det vi redan känner till.

Men nu lever vi livet.

För vi skall älska som att ingen någonsin har sårat oss.

Vi skall växa större än alla andra.

Vi skall vara dem vi vill vara, hellre nu än efteråt.

 

-Ellinor Sarah Bergström -

 



med facit i hand

Datum: 2011-06-01 Tid: 22:13:30


Med facit i hand kunde det blivit så annorlunda.
Allt kunde varit som det inte var.
Med facit i hand skulle jag kunna satt om livet på repeat och gjort andra val.
Sagt andra ord.
Jag skulle kunna sett tillbaka och förändrat hela min framtid.
Jag kunde ha blivit något helt annat.
Men jag ångrar faktiskt ingenting, jag tror att allt händer för en anledning och att livet blir som vi gör det till.
Alla mina upplevelser och erfarenheter har betydelse för det som kommer.
Jag vet att mitt hjärta skulle besparats om jag gjort annorlunda, spolat tillbaka och ändrat.
Smärtan och det som format mig idag till den jag är kunde kanske ha förhindrats?
Nej, det finns inget vi kan göra åt nutid.
Finns inget som vi kan göra för att stoppa och hindra framtid att anlända.
Med facit i hand kan jag säga att det finns ord jag önskade att jag sa.
Känslor som jag önskade att jag kände.
Tider som jag önskade kunde vridas tillbaka.
Gånger jag önskade att jag skulle varit den jag är jag och inte någon jag låtsas att vara.
Det finns så mycket jag skulle kunna vilja ändra på.
Men ändå tror jag inte att jag vill det.
Tror att jag vill leva och se.
Se vad livet har att ge till mig.
Jag vet att om inte upplevelser och minnen, erfarenheter och misstag finns...
Då kan man inte leva för nutid.
Då lever man bara i en tomhet.
Jag vet att allt som hänt har format mig till den jag är idag.
Alla ord som sagt och alla tårar som runnit har gjort mig till en starkare individ.
Så med facit i hand skulle jag nog inte vilja ändra på någonting.


(Copyright på texten, skriven av Ellinor Sarah Bergström, tattar du den får du stryk)


en vårnatt i maj.

Datum: 2011-05-25 Tid: 17:45:17

En vårnatt någongång i maj såg vi oss om och kände hur världen tillhörde oss till fullo.
Vitsipporna blommade snabbt upp den våren, och känslan av betydelse och ett rofyllt lugn höll oss vakna den natten. Vi blev uppfyllda av situationen ock visste att det var här vi skulle stanna.
Bara vi stannades i varandras armar.
I varandras trygghet.
Vi skulle komma att bli dem som levde för lyckan och livet.
Hur hamnade vi här?
Hur kunde hjärtat slå i den omänskliga takten när jag såg ditt leende nå dina ögon.
Hur gick det att bli så förtrollad av människa?
Jag hade ju lovar mig själv att inte falla dit igen.
Inte falla överhuvudtaget.
Men nu gjorde jag det.
Föll om och om igen.
Föll för ärligheten i din röst och alla ord som sas.
Jag visste att jag aldrig skulle bli den samme igen.
Jag visste att jag inte kunde göra annat än att tillåta fallandet och känslan av trygghet och lycka.
Bara för en kort stund.
Visste ju att det skulle ta slut.
Men jag fick leva i skönhet så länge jag kunde.
Bara jag fick andas kärlek litegrann.
För det var en vårnatt i maj någongång som vi kände hur världen bara tillhörde oss två
.

dikten skriven av mig & jag har alla rättigheter till den.
tatta den inte, för då får du stryk.



Give light and people will find the way.

Datum: 2011-05-14 Tid: 15:30:42
Utdrag ur nya boken som jag pillar med just nu.
...Hon lämnade sängen och satte tyst fötterna på det kalla trägolvet för att inte väcka honom. Hon gick ut på takterrassen och hon tände en cigarett och såg sig över axeln för att inte bli upptäckt. Kände sig som en sextonåring igen. Det var på den tiden då hon och Pernilla brukade gå till den där kiosken på Drottninggatan som sålde cigaretter till minderåriga. Det var på den tiden som Röda Prince- cigaretter var det coolaste och starkaste man kunde röka. Det var precis dem cigaretterna dem köpte, det lät dumt att säga på den tiden, men den tiden känds så långt borta nu. Ungdomen hade passerat allt för fort. Nu stod hon där på Linnégatans takterrass och rökte Röda Prince. I hemlighet förstås, Sebastian fick inte veta något. Det skulle förstöra så mycket, Han skulle inte ta henne seriös. Den kalla storstads luften gjorde henne väl och huden knottrades där hon stod i sitt skira nattlinne andades in smutsig luft, förorenande luft, hon andades in tillvaron, såg ut över staden och önskade att allt var annorlunda... Så otroligt annorlunda.
Ja, det var ett litet utdrag ur det jag sysslar med just nu. Hemligt innehåll tillsvidare ! Men jag gör verkligen det jag älskar, skriver och formar bokstäver på papper. För mig är det lycka.
KOM IHÅG ATT ALLA TEXTER JAG SKRIVER JUST NU ÄR MINA OCH ENDAST MINA, COPYRIGHT PÅ DEM VERKLIGEN.
SÅ TATTA INGET FÖR DÅ FÅR DU SERIÖST STRYK.

igen

Datum: 2011-05-13 Tid: 20:59:40
Argumentationerna i luften ligger täta. Tonläget låter hårt och blickarna är som knappnålstick. Jag ser missnöje i varje ögonkast och hjärtat känns så tungt. Andnöden är ett faktum. Jag ser bortom det här och vet egentligen att det inte vara så länge. Bara en stund då och då. Men det gör det inte bättre. Jag känner igen mönstret, vet alla ord som redan sägs, har allt klart för mig redan. Jag vet att inte äns ordet förändring finns i deras vokabulär. Det kommer bli så här denna gången, nästa gång och igen och igen. Känner till alla ord som inte sägs, utan hjärta och utan betydelse egentligen. Vet att ingen förändring finns hos dem. Likadant varje gång.

Nu blommar körsbärsträden igen.

Datum: 2011-05-12 Tid: 17:59:06
Söndra vägens körbärsbärsträd blommar. Det visar på en ny tid, en varmare vår och en soligare sommar.
Det är lite lättare att andas när det regnar rosa körsbärsblommor än i vanligt blött hårt västkustregn.
Nu har leendet på läpparna äntligen nått ögonen, läppar som ler ögon som tindrar.
Hur kommer det sig att det är lättare att leva när solens strålar träffar huden. När den där lilla kicken som kan liknas vid förälskelse nästan. Den där lilla lättnaden när ett spontant leende avfyras. När björkarnas pollen svider sådär i ögonen som det alltid brukar göra. Då de rosa fallna bladen på varm tung asfalt påminner oss om alla andra vackra vårar som vi har upplevt. De rosa blommora berättar för oss att saker förändras men att det alltid upkommer något lika vackert, kanske till och med vackrare? För Södra vägens körbärsträd blommar ännu en gång. Och vårens lyckorus har just börjat.
lånad bild från google.
(bild på södra vägen)

Snygg

Datum: 2011-04-28 Tid: 13:44:39
Jag tycker att jag har jäkligt bra och framförallt fina vänner som hjälper mig med saker som jag verkligen inte har någonsomhelst koll på. Typ fixa i bloggen, fixa en liten bloglovin' symbol och en länk till min sopitfy!
Så klicka och följ mig på bloglovin (den rosa symbolen) så blir jag ordentligt med glad.
Snart har jag matteprov, det känns faktiskt helt okej, bra med ekvationer och jag känner äntligen för en gng skulle att jag förstår liksom. Underbar känsla verkligen.
Jallefall, det känns sjukt gott att det är helg nu igen. Gillar stort! Fast det var ju helg nyss?! Inte för att det gör mig något att det är helg mest hela tiden, itne för att jag klagar liksom. Hade planer för fredagen, men dem gick åt skogen. Hahha, så det blir att tagga för konserten på Lördag.

 

 

hhaha , paulina har varit i farten igen!

tokiga lilla hon

 


på första parkett.

Datum: 2011-04-14 Tid: 17:35:32
Undra äns om du vet att du sakta men säkert tynar bort.
Bort från allt annat som förut var så självklart.
Undra om du vet att det här förhållande är ännu ett av dina behov att bli bekräftad,
Älskad för en stund.
Bara lite omtyckt så löser sig allt annat. Bara du blir omfamnad ett kort tag, sen blir allt bra.
Sen kommer ditt liv ordnas upp igen. Efter den här killen, allt kommer blir bra då.
Likadant varje gång, mönstret är så tydligt.
Undra äns om du vet om det själv, att det är fel det här.
Jag har ingen rätt att säga vad som är rätt och fel egentligen.
Allt jag kan göra att långsamt se hur du förstör dig själv.
Som åskådare har jag första parkett, ser allt så synligt.
Vet precis alla spelets regler. Känner dig så väl.
Han, den nya...Han gör saker som du lovade mig att du aldrig skulle dras in i.
Saker som är rentutsagt farliga för dig. Du lovade, VI lovade att vi aldrig skulle sjunka så lågt.
Lovade varandra att aldrig tappa kontrollen om våra liv...
Vi lovade att aldrig leva så dumt och farligt. Jag har hållt mitt löfte,
vet inte om du har hållt ditt. Risken att du skall råka illa ut är så otroligt stor när han lever farligt.
Han lever på gränsen hela tiden, vill du verkligen hamna där?
Är ditt liv verkligen så annorlunda nu, att du gör allt som du lovade att du aldrig skulle göra.
Det är ditt val nu, jag lämnar det till dig.
Men du kan inte ta tillbaka något , kan inte få saker ogjorda.
Så tänk på det innan du väljer något.
Undra om du vet att jag hatar att inte kunna göra något. Hatar att se dig falla...

Tidigare inlägg