Årsresumé 2014

Datum: 2015-01-08 Tid: 02:48:44
Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut? 
Jag gjorde mycket 2014 som jag inte gjort förut. Jag lyckades bli kär. Jag lärde känna nya människor som jag lärt mig älska. Jag lyckades ta ett moget beslut och också avsluta ett inte så hållbart förhållande. Jag klarade mig två termin på högskolan utan ett endaste underkänt. Jag insåg då att jag faktiskt ät duktig. Jag vinkade av min bästa vän som skulle vara borta på andra sidan jorden från mig ett år. Jag reste själv till Spanien och USA. Jag opererade bort min knöl/ollon/spåkula på handen. Jag gick på den tyngsta och kanske vackraste begravningen i hela mitt liv när min vän gick bort i en bilolycka. Jag fick kontraktet till den finaste lägenheten i hela Västerås. Jag fick äran att bli låtsasmoster till det nyaste tillskottet i vårat gäng. 

Genomdrev du någon förändring?
Jag bestämde mig för att göra mitt bästa för att stå upp för mig själv och mina åsikter. Det lyckades inte alltid. Men jag anstränger mig. Varje dag. Jag slutade också rökas somras. Efter 5 år bestämde jag mig och är nu rökfri. 

Blev någon/några av dina vänner föräldrar 
iår?
Ja, Malin och Viktor blev föräldrar till Tristan den 26e December. Han är (trots en väldigt väldigt liten) guldklimp.

Vilka datum från år 2014 kommer du alltid att minnas? 
Det blir ett par betydelsefulla datum med lite olika innebörd. Det får bli 31e Juli, när jag slutade röka. 3e Juni, dagen då min vän flyttade till himlen. 28e December då jag åkte till USA och fick krama om bästisen igen. 

Vilka länder besökte du?
Norge, Spanien, USA, Danmark, Nederländerna, Italien (Sardinien). 

USA, 2014-12-28

Sardinien, 2014-08-11

Bästa köpet? 
Köp och köp... Det måste antagligen vara den här lägenheten jag nu kallar min. Det måste varit det bästa köpet.

Gjorde någonting dig riktigt glad? 
Det som gjorde mig sådär bubbligt glad var att efter en del krångel med den gamla lägenheten när jag fick reda på att jag var förste man att välja och vraka mellan lägenheter, FÖRST dessutom. Att jag fick spendera så mycket tid med alla jag tycker om. Och självklart den fantastiska sommaren 2014.
Min nya lägenhet! 



Saknade du något år 2014 som du vill ha 2015? 
Jag saknade nog egentligen ingenting alls 2014. Jag tror dock att vi som människor alltid vill ha mer. Mycket vill ha mer. 

Vad önskar du att du gjort mer?
Jag önskar att jag hört av mig mer till människor som jag inte alltid kanske prioriterat. Att jag ringt, slängt iväg ett sms. Förlåt mig. Jag önskar egentligen att jag haft mer tid...

Vad önskar du att du gjort mindre? 
Jag önskar att jag spenderat mindre pengar på vin och och utemiddagar. 

Favoritprogram på TV?
Jag erkänner... detta årets säsong av Paradise Hotel följde jag så att säga slaviskt. Historieätarna är även den en kalasfavorit!

Bästa boken du läst iår?
Jag läser mycket studentlitteratur och inte lika mycket skönlitteratur längre, men The Fault In Our Stars, Hungergames-böckerna (Ja, jag har äntligen fått tummen ur och börjat läsa dessa)

Största musikaliska upptäckterna iår? 
Sam Smith, George Ezra, Adam Barnes, The Civil Wars

Vad var din största framgång under året 2014, jobbrelaterat? 
Jag fick ett till jobb, även detta på ett hotell. Men nu istället som Serveringspersonal på Elite Hotell Statshotellet på festvåningen där. En framgång och prestation är även den namnbricka jag mottog. Kändes som en befordran. 


Största framgången på det privata planet? 
Jag har lärt mig, ännu mer, lärt mig hantera min ångest. Nu inte bara med andras hjälp utan faktiskt med egen förmåga.

Största misstaget? 
Att jag oroade mig alldeles för mycket för mina prestationer i livet. Vilket inte gjorde att jag aldrig riktigt kunde slappna av.

Var du gladare/ledsnare detta året i jämförelse  till förra?
Både ock, jag tror egentligen inte det går att jämföra. Alla år har sina ups and downs. Och jag tror att varje år blir bättre just för att man blir äldre och klokare, man utvecklas och förstår mer.

Vad spenderade du mest pengar på? 
Mat och vin.

Något du önskade dig och fick?
Jag fick äntligen åka till USA. Lite sparpengar sen var det i mål.

Något du önskade dig och inte fick? 
Jag önskade mig att bli miljonär, men det gick ju inte i uppfyllelse detta året heller. 

Vad gjorde du på din födelsedag 2014? 
Jag spenderade min födelsedag på Sardinien. 32 graders sol, drinkar, utflykt, shopping och tapasmiddag på kvällen med hela familjen


Finns det något som skulle gjort ditt år ännu bättre? 
Jag tror faktiskt inte det?! Väldigt bra år. 

Vad fick dig att må bra? 
Väldigt uttjatat säkert, men alla mina stjärnskott till vänner. De har varit sådan trygghet detta året. Jag har ringt i ångest, lycka, skrattattacker, på fyllan och när jag varit låg och ledsen. Tack för att ni får mig att må bra. 

Mest stolt över?
Att jag tagit mig igenom detta året med huvudet hållet högt. Jag har kunnat fått ihop mitt liv, med egen förmåga. Jag har studerat på heltid OCH har två jobb. Att jag också hunnit träffa mina vänner och min familj så mycket jag ändå kunnat känns också det som något att vara stolt över.

Högsta önskan just nu? 
Att jag kommer kunna må bra fortsättningsvis. Att jag skall kunna känna mig nöjd med mig själv, mina beslut och mina prestationer. 

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Jag kommer fortsätta leva som gjort hittills och försöka förändra saker som inte känns bra och fortsätta med saker som fungerar. Precis som förut. 


Avslutar med en bild på mig och bästis på nyårsafton i San Fransisco! 💃

Dan före dopparedan

Datum: 2014-12-23 Tid: 22:22:09
Och så var det jul igen. Precis som det alltid blir runt den här tiden på året.
Det känns som att jag nyss var på 2013's julturné runt om i Sverige/Norge. Och så var liksom julen här igen. Och från Julturnén 2013 till min pågående Julturné för 2014, har en tjugoförsta-del av mitt liv liksom passerat. Det är lika underligt varje gång att tänka så. Man har ju hört det så många gånger, men ju äldre man blir desto fortare går tiden. Nu sitter jag i soffan hemma. Jag ser på tv för första gången på ett bra dag då jag vanligtvis nöjer mig med datorn och webbkanaler hemma i Västerås. Vi zappar mellan TV4s uppesittarkväll och SVT1 variant av liknande programidé och det känns tillochmed lite bra att få se lite reklam titt som tätt på TV4. Någon vidare julkänsla har ännu inte infunnit sig än, vilket nog inte är så konstigt då Sverige är klätt i höstskrud. Men jag ser verkligen fram emot morgondagen ändå trots allt, jag och familjen åker till farmor och firar en riktig mysjul hos henne. Som sig bör. På sena eftermiddagen skall vi till mamma  och fortsätta fira jul där, det även där jul med en hög mysfaktor. Två julaftnar på 24 timmar är då inte illa! Livet som skilsmässobarn <3 Självklart har det sina för och nackdelar.  Trots det eviga flänget och att inte riktigt hinna andas ut  någon gång egentligen har min(a) stora familj(er) sin charm. Egentligen vad jag ser fram till mest är att julen skall ta slut,  alltså inte i den bemärkelsen att jag inte vill ha jul, utan vad jag skall göra efter jul. Jag skall till USA, till min bästa vän Jennifer som bott där snart ett år. Och jag ser fram emot det mer än något jag sett fram emot något på riktigt riktigt länge(!!!). Jag skall alltså fira jul i San Fransisco med min bästa vän. Som jag längtar?!  
Ha en fin jul alla mina goa vänner. Njut av livet och ät livets bästa julbord hemma!  



En liten update på där dem kallar livet

Datum: 2014-11-19 Tid: 01:37:25
Jag kan inte sova... Något väldigt förekommande i mitt liv nu i det sista. För lite ro i kroppen, för lite sömn och världens konstigaste drömmar. Men jag känner att det var en tid sedan det dök upp ett riktigt vardagsinlägg här på bloggen. Av att döma på innehållet på de senaste inläggen när jag scrollar igenom min blogg  ser jag mestadels på ett eller annat sätt lite tyngre saker, som har något slags djup. Jag tycker om att skriva sånna inlägg. Jag tycker om när det blir så där ärligt. Lite naket liksom. Avklätt. Liksom enda in i själen. 

Men ibland är det helt rätt att skriva ett sånt där vardagsinlägg. Eller snarare ett det-här-händer-i-mitt-liv-för-tillfället-inlägg. Som en liten catch-up med en gammal vän. Bah tjöta lite. Liksom som en liten fika med dem jag kanske inte alltid hinner/prioriterar träffa så ofta som jag vill. (Förlåt för det... Jag gör mitt bästa). Som min farfar exempelvis. Jag har fått reda på att han lite titt som tätt kikar inom här på bloggen ibland för att bli uppdaterad om mitt liv och vad jag gör och så, för vi träffas väldigt sällan. Det kan bli så sällan som två gånger per åt ibland. Och då är ju detta ett ypperligt tillfälle att liksom berätta lite om vad som hänt nu det senaste för dem som inte hängt med nu det sista, och det mesta blir ju skolrelataterat då det är den enda vardagen jag känner till men det är ju okej, ellerhur?

Så: "Hej Farfar! Hoppas allt är bra. Här skall du få höra vad som har pågått i mitt liv. Ha det bra! Kram"

Eftersom ni vet stt jag är en sucker för listor så kommer jag självfallet rada upp ned siffror. Snyggt och strukturerat. 

1. Jag läser nu B-kursen i Psykologi på högskolenivå med inrikting hälsa. Efter att jag förra terminen läste Psykologi A kände jag att psykologi verkligen var roligt och något och ville fortsätta studera. Jag har sökt till C-kursen i Psykologi vilken jag skall läsa nästa termin. Detta innebär att jag då har 90 Högskolepoäng i en inriktning inom beteendevetenskaperna och behöver därefter bara läsa några/någon strökurs till för att få titeln och examen som beteendevetare. 

2. Något jag inte trodde var att jag en dag skulle känna att det var roligt att plugga. Men också att jag faktiskt nog också är bra på det.  Till min stora förvåning. Att det faktiskt bevisas gång på gång för mig när jag får godkänt om inte mer, på tenta efter tenta som jag stensäkert trodde att jag skulle få underkänt i. Men det är det verkligen. Roligt alltså. Jag trivs i skolan. Med inriktningen jag valt och alla fantastiska människor man får nöjet att lära känna när man faktiskt befinner sig bland andra studerande. Och för att inte nämna det vindrickande som helt och hållet till min glädje legitimeras. Att gå ut på krogen med någon/några vänner, och ta ett glas vin  en helt vanlig tisdag eller onsdag är faktiskt okej.  Självklart är det inte alltid enhörningar och regnbågar hela tiden, det vore konstigt om det var så. Det är väldigt motigt tidvis. Det är tentaångest, tentaveckor, opedagogiska lärare och begrepp i den obligatoriska kurslitteraturen som är så luddiga att det borde växa lammull på dem. Men efter att nu gått in på det andra året som studerande så måste jag säga att det finns fler fördelar än nackdelar. 

3. Jag har flyttat. 
Jag har äntligen kommit ifrån lägenheten/rummet/fängelsecellen jag bodde i förut. Den låg cirka 20 minuter från stan med kollektivtrafik och dylikt. Och kvadratantalet var inte något speciellt att skryta om heller. 20 kvadratmeter. Gammal (från 50-talet) och smutsig. Inte smuts så som ni tänker. utan snuts som i, ingrodd i väggar och alla möjliga ytor och liknande. Hur mycket jag än städade, skrubbade,tvättade, torkade så tycktes det aldrig göra skillnad. Men det funkade att bo i. En tid. Kortvarigt. Och det var trots allt det enda erbjudandet jag fick när jag under den sena antagning kom in och hade 2 veckor på mig att flytta hemifrån och flytta till en ny stad. Det gick ju bra liksom. 1 år spenderade jag där. Och för precis en månad sedan fick jag ett brev att hela huset skulle renoveras och alla boende i huset skulle vara utflyttade inom tre månader. Paniken. Hur löser man detta liksom? Och bostadsförmedlingen kunde inte garantera att vi skulle få nya. De skulle göra sitt bästa men allt var oklart. Men jag hade tur OCH änglavakt.  Jag hade stått längst tid i bostadskön av boende i vårt höghus. Jag fick alltså välja min lägenhet. FÖRST. Av 100 boende. Allt gick fort och den 1e November hade jag tillträde till min nya lägenhet. Det är en fantastisk 1a med 26 stolta kvadratmeter, öppen och ljus planlösning och ljusa väggar. Och till min absoluta lycka. Ett helt kök. Med skåp. Med lådor. Med plats att förvara saker. (Extasen över just köket håller fortfarande i sig varje morgon när jag vaknar. Även fast jag bott i den här lägenheten sedan den 7e November). Hela familjen (pappa, bonusmor, lillebror och storasyster) var här i Västerås och hjälpte mig flytta! Vi hade det så roligt och alla hjälpte verkligen till. Vi skruvade och organiserade och handlade hela den helgen kändes det som. Men resultatet blev oslagbart.
Det är supernära till stan och skolan och jag har utsikt över hela "Västerås Skyline". Lyckan är verkligen total. Det är en stor sten som lyfts från mina axlar. Känslan av att bo bra. Att bo tryggt och säkert. Att känna att man för första gången på länge bor i ett "hem". Ovärderlig känsla. Jag känner mig så nöjd. Så sjukt jävla nöjd. 

4. Jag arbetar även vid sidan av studierna som serveringspersonal på festvåningen och andra event på stadshotellet/ Elite Hotell här i Västerås. Det är så roligt och för att inte nämns givande! Att arbeta med människor på det viset trivs jag verkligen med. Eftersom det är människor det handlar om så får man ju träffa alla möjliga sortes människor och stjärnor, i alla möjliga tillstånd. Det är ett tungt arbete, rent fysiskt alltså, men det blir säkert bättre med tiden för en otränad tanig liten jänta som jag själv. 

5. När det kommer till kommande julfirande är det även detta året uppdelat, indelat och delat. Alla skall försöka få en bit av kakan. Jag skall fira jul med båda mina familjer. Det blir en jul med fläng. Som vanligt. Man är väl ett skillsmässobarn föralltid antar jag haha. Det blir lite hektiskt, men det hör till antar jag. Men jag älskar min familj/mina familjer trots allt och ändå. Nästa jul skall jag spendera julafton på ETT ställe. Eller själv i Västerås. Jag har inte bestämt mig. (Det sista sagt med aningen sarkasm). Men efter jul, ner specifikt den 28e December så skall jag till USA!!!! Jag skall alltså flyga till min bästa vän i San Fransisco och stanna där med henne en vecka. Vilket innebär ett nyårsfirande i självaste San Fransisco med livets vän. Ser verkligen fram emot detta. Oj, vad jag längtar. 

Så. En "liten" update om livet. Om allt som hänt och även lite planer. Som en liten pratstund. Skönt. Nu kan jag bocka av detta på listan också. Jag skriver snart igen. Det vet ni ju att jag gör. Tack för att ni står ut med mig. 


Utsikt från mitt fönster i den nya lägenheten  en regnig höstdag i November.



När vardagen vill ha utrymme igen

Datum: 2014-08-23 Tid: 02:13:30
Livet, vardagslunket och strukturen nästan knackar mig på axeln. Först, lite försiktigt och sen mer otålmodigt. Som ett barn. Ett barn som fått för lite uppmärksamhet. Livet, vardagslunket och strukturen vill också ha lite utrymme. Vill också bli sedda. Känna att dem betyder något, uppskattas. Dem nästintill ropar, otåligt och tvekande- "Men vi då?".

Dem känner sig bortprioriterade och osynliga. Och jag vet. Det har inte funnits tillräckligt mycket utrymme för dem. Sommaren har liksom den förmågan. Den ger plats åt så mycket annat. Så många andra bekanta. Men nu är det bara några dagar kvar, tills jag åker hem. Hem, som i Västerås. För samtidigt som jag åker hem åker jag ju också hemifrån. Det är konstigt det där. Hur hem är så fullständigt självklart. På båda ställena. Hur fullständigt, fantastisk, ovärderligt självklart Västerås har kommit att kännas för mig. För jag vill liksom berätta för dem där bekanta- Livet, vardagslunket och strukturen att jag skall ägna den uppmärksamhet resten av året. Att det på sommaren liksom blir såhär. Och det är också okej. För livet, vardagslunken och strukturen är mina bundsförvanter resterande dagar av året. Och det känns lite jobbigt att lämna kvar, spontaniteten, solen och semestern här. Där den egentligen hör hemma. 

En ny termin i Västerås blir det i alla fall för mig. Jag inleder härmed mitt andra år på Mälardalens Högskola i Västerås.  Även denna terminen med inriktning Psykologi och kommer nu läsa en B-kurs. Med allt vad det innebär. Jag är förväntansfull och nyfiken, glad och otroligt otroligt ovetandes, om vad som framtiden har att visa. För just nu, nu vet jag ingenting. Och det är nog ändå en ganska bra utmaning för mig, att inte riktigt veta. För, jag älskar livet. Jag älskar hur livet är så fantastiskt oförutsägbart. Hur det har förmågan att få dig att tappa andan, på alla sätt. Jag älskar hur alla omständigheter runt om kring mig, lär mig något nytt varje dag. Men samtidigt avskyr jag livets oförutsägbarhet, dess förmåga att försätta mig ur balans. Men det är också det som ÄR livet. Som är mitt liv. 





En gång var vår sommar en evighet lång, Del 3

Datum: 2014-08-03 Tid: 12:53:30
5. 23e Juli, Grillmys med Familjen
 
 
6. Vecka 31 i Juli, JENNIFER ÄR HEMMA FRÅN USA EN VECKA! 
 
 
 
 
 
 
 
 

En gång var vår sommar en evighet lång, Del 2

Datum: 2014-08-03 Tid: 12:53:03
3. 11:e Juli, Floristfix inför vår Kusin Silje Madeleines bröllop.
 
 
 
 
4. Silje Madeleine och Simes Bröllop!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En gång var vår sommar en evighet lång, Del 1

Datum: 2014-08-03 Tid: 12:51:18
Augusti är som en söndag. Här går det ju verkligen att lägga sin egen definition vad söndag innebär för en själv. Jag definierar söndag som mysig, fortfarande tid att göra alla helgsysslor och det finns utrymme att bara slappna av. Men ändå finns rutinerna och den annars, enligt mig ganska behagliga känslan av tryggheten som innfinner sig i "veckolunket". Så ja, Augusti är lite som en söndag. Det är sommarens sista månad, både vädermässigt och tidsmässigt. Det är "veckans sista dag"/sommarens sista månad och man gör sitt bästa för att hålla kvar vid helgkänslan/semesterkänslan. Men jag gillar Augusti, det visar på att det ännu finns tid kvar för semester och ledighet men att rutinerna och allt det där vanliga finns bara runt hörnet. Denna sommaren har varit en enda lång helg. Dagarna går i ett och jag har tidvis inte ens vetat vilken dag eller vilket datum det varit. Men jag tror att det är just det som gör att sommaren är så fantastisk som den faktiskt är. För oj vad jag har hunnit njuta av sommaren, allra mest på Västkusten. För det känns ändå som att det är just här på Västkusten som sommaren är som vackrast. 
 
Det blir lite svårt att göra ett inlägg/bildbomb för varje tillfälle eftersom sommaren bjudit på så fantastiska dagar. Så jag delar upp det helt enkelt, det blir flera inlägg så förbered er för mysiga sommarbilder!
 
1. 7 Juli : En sommarkväll på Rörtången 
 
 
 
 
 
 
2. 10-11 Juli, I Hamburgsund hos Mor.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Övermänniska eller bara människa?

Datum: 2013-12-13 Tid: 01:02:38
Hur många gånger har jag inte gått in här på bloggen och börjat skriva ett par rader för att sedan sudda ut alltsammans igen? Hur många kvällar och nätter har jag inte suttit och behövt skriva av mig här?  Men det är som att alla miljontals bokstäver- som bildar tankar- som bildar ord- som bildar meningar- som bildar känslor, bara surrar omkring i huvudet istället och har helt enkelt bara inte lyckats bli tangenttryckta, nedskrivna och publicerade här på bloggen. Men sen får jag också ibland påminna mig själv om att jag faktiskt inte är en övermänniska som har oändligt många timmar på ett dygn, vilket jag av någon dum och konstig anledning tror att absolut alla andra är övermänniskor med superkrafter och har otroligt många timmar på dygnet, så tror jag om alla förutom mig själv då. Och jag säger åt mig själv, (ibland på skarpen) att det inte går eller att jag faktiskt inte klarar av att driva en blogg som uppdateras dagligen , helst med 3 inlägg per dag liksom OCH gå i skolan med allt det innebär (seminarium, gruppuppgifter föreläsningar m.m) OCH försöka ha ett socialt liv OCH ringa samtal till alla som jag glömt ringa upp fastän jag lovat  OCH stundvis jobba på hotellet OCH försöka hitta tid till att inte göra något alls ibland också. Då inser jag att, det är faktiskt okej att jag inte är den  stereotypiska övermänniskan eller  storbloggerskan och antas därför inte skriva tre inlägg per dag. 

Jag känner att tiden här i Västerås har gått så ofantligt fort (antagligen just för den anledningen att jag har saker att göra hela tiden). Jag kom hit den 23:e Augusti och nu är det redan den 13:e December. Att jag varit hemma i Göteborg titt som tätt under de här månaderna har självfallet varit skönt, men samtidigt har det efter varje gång jag satt mig på tåget påväg till Västerås igen, har det blivit jobbigare att säga hejdå. Åka tillbaka till "mitt" liksom. Varje gång jag åker tillbaka till Västerås igen har det blivit ett känslomässigt uppbrott. Vilket jag märkt vissa stunder varit svårhantade. Men det brukar gå över efter en natts sömn i mitt Västerås och sen tillbaka till vardagen igen. Jag vet att nu kommande termin, vilket jag inte heller berättat för er; kommer jag fortsätta studera i Västerås, jag har blivit antagen till litteraturvetenskap och sitter som reserv på mitt förstahandsval till psykolgi. Kommer nog bli bra! Juste, nästa termin skall jag alltså inte åka hem så ofta. Det funkar inte. Varken ekonomiskt eller känslomässigt heller för den delen. Så ni får komma hit till mig istället. Ombyte förnöjer som man brukar säga (?!). 

Nu är det dags för sömn för min del. Att jag är snorförkyld, febrig och hostar en väldans massa önskar jag ta upp med personen som är ansvarig för klagomål och dylikt. För inatt behöver jag sova.

Tack ni fina, älskade, alldeles underbara små petunior som fortsätter läsa allt nonsens som jag hasplar ur mig här på bloggen. Ni är guld. 
PUSS 

(Bilden är icke nytagen pga är sjuk , omysig och rätt äcklig)



En tentavecka som hette duga och en hemfärd att se fram emot

Datum: 2013-11-06 Tid: 23:53:11
Efter ett par dagar av tandagnissel, ångestattacker, frenetiska överstrykningar i böcker och kompendium, tankekartor, samanfattningar, tangentknapprande, otaliga koppar kaffe, hetsätande av godis och choklad, och timmar sittande i högskolebiblioteket är jag nu klar med andra tentan. Den är inlämnad och inskickad och jag känner mig nu efteråt nöjd och tillfreds. Tillslut så kunde jag faktiskt känna mig just det. Nöjd. Det är något som jag annars har svårt med. Jag antar att det är så för alla. För det är liksom mitt eget självförtroende som ofta hindrar mig från att lyckas många gånger. Men nu kände jag mig hyfsat nöjd. Det återstår självklart att se tills tentaresultatet dyker upp. Hoppas självklart på det bästa, men jag förväntar mig inget alls ihop om att hellre bli överraskad än att bli besviken. 

Så nu ligger jag här i min säng, med datorn i famnen och har satt mig för att se film. Tillåtit mig själv att verkligen andas ut. Att ta det lugnt. För jag är värd det. För att jag behövde det efter de här dagarna. För att jag unnar mig själv det. Imorgon åker jag hem till mitt älskade Göteborg igen med tåg på förmiddagen och skall få träffa de där som gör livet lite lättare att leva. Mina älskade vänner; Jennifer, Linnea, Malin, Pernilla. Min kära familj; både mamma och pappa och tillhörande familjer den här gången. Lite kvalitetstid med dem går inte att överträffa. Och självklart skall jag få umgås med han den där pojken som gör mig så glad. Ser fram emot en fartfylld och givande helg hos de mina. Jag önskar er en resterande fin vecka och en härlig helg.  


Med en uns av hemlängtan...

Datum: 2013-10-29 Tid: 00:55:26
Klockan är som vanligt över tolv på natten när jag återigen börjar skriva igen. På något sätt vaknar min inspration till liv just då. Det spritter i fingrarna och jag vill inte göra annat än att bara skriva allt vad hjärtat är fullt av, Den välbekanta och efterlängtade känslan av ro har innfunnits sig efter en hektiskt helg. Det är väl också då, när jag funnit mitt eget lugn som jag tillåter mig själv att skriva igen antar jag.

Min lägenhet är nedsläckt. Höstmusiken i hörlurarna strömmar ut medan jag ligger under täcket. Microns blåa digitala siffror skvallrar om att jag borde sovit för ungefär 2 timmar sedan. Hösten gör sig påmind utanför och regnet väter asfalten. Vinden viner i den stora björken utanför fönstret. Några av björkens gulnade löv har blåst över till  min balkong och ligger där på betonggolvet, väntar liksom på att bli uppmärksammade. De har legat där ett par dagar. Igår var ingen bra dag. Jag blev helt plötsligt så medveten om min egen ensamhet. Min egen sårbarhet. Känslan var starkare och större än jag någonsin känt den förut. Den kom snabbt och utan förvarning. BAM. Jag kände mig supertöntig när jag nästintill var på bristningsgränsen för att gråta hela gårdagen. När jag pratade med Jennifer i telefon där på kvällen, började tårarna rinna så smått men vi skojade snabbt bort det. För rent logiskt är det ju, 1: Bara ett samtal bort så kan  jag prata med både mamma, pappa, Jennifer, Linnea och Niklas. 2: Det är INTE länge kvar till jag är hemma hos de mina. Mindre än två helger kvar bara. 

Men rent känslomässigt går det inte att tänka logiskt. Hur mycket jag än skulle önska att jag fungerade så, vet jag att det är viktigt att ta del av både BÅDE det logiska och det känslomässiga. Men allt går bra, jag är glad och lycklig och umgås med fina människor. Dock inräknat små uns av hemlängtan från och till men det är inget som jag inte klarar av. Har sagt det förut och säger det igen, detta året skall vara en utmaning. Allt jag gör kommer på ett eller annat sätt i slutändan göra mig starkare. 


När en låt blir en känsla

Datum: 2013-09-30 Tid: 23:55:45
Ni vet när man får frågan om vad man lyssnar på för musik?! När man egentligen inte riktigt vet vad man skall svara för att man i princip lyssnar på allt mellan himmel och jord? Jag har nog egentligen en rätt bred musiksmak och beroende på hur jag mår, vad jag gör eller vad det är för årstid varierar det. Men så är det väl antagligen för många. Jag skulle nog vilja säga att jag varken har några riktlinjer eller någon specificering i den musik som jag lyssnar på. Jag kan tycka superdupersöta och sådär genomtöntiga Broadway Musikaler är det bästa som finns (såg frenetiskt på Glee när det sändes på TV). Medan jag känner mig levande när jag på krogen får dansa till housemusik så det nästan skriker i öronen dagen efter, om den göra riktigt bra kan hip-hop utan tvekan vara fantastiskt, sjukt medryckande och häftig. Jag blir fullständigt överlycklig när jag hör spanska toner med lite salsakänsla i låten, medan jag samtidigt tycker att den svenska musikeliten med deras  genomärliga och fantastiska låttexter och mästerverk (såsom Veronica Maggio, Oskar Linnros och Daniel Adams-Ray och för att inte glömma Melissa Horn) är alldeles för underskattade trots sina talanger och borde få mycket större utrymme i svensk musikindustri. Deras texter är ord från hjärtat, mänskliga, ärliga och genomtänkta. Det är det som jag uppskattar med musik iallafall, texterna. Det är det som jag letar efter i en låt. Ärligheten och den genuina känslan.  

Idag släppte Veronica Maggio den tredje låten på hennes nya skiva,"Fickan i handen fast jag bryr mig" och jag väntar spänt och längtar något innerligt tills hela albumet är ute och jag kan spela om skivan om och om på repeat. Jag har redan lyssnat på denna låten här nedan säkert 30 gånger redan. Och det är precis så det skall kännas när man hittar "THAT SONG". 





"Ifrån första början var jag säker. Jag kan göra vad som helst för dig i världen. Det har aldrig varit mer uppenbart, sen den dagen är det du och jag. 

Jag skall sluta åka taxi utan skyltar, sluta leta efter kaos eller fylla. Jag skall lägga mig i tid för dig, börja gå i terapi för dig. 

Hädanefter, ska jag va' bra, ska jag va' bra för dig. Hädanefter, hädanefter, tänker jag efter. Jag ska va' bra för dig. Jag ska va bra för dig.

Jag vill inte glömma hur det kändes, men jag orkar inte minnas allt som hände. Allt jag gjorde innan vi blev två, jobbade jag för att bli bättre på. Vad du än kan tänkas göra som är dåligt, kan det aldrig vara oförlåtligt. Du kan skrika eller hata mig, tänker ändå alltid välja dig. 

Hädanefter, ska jag va' bra, ska jag va' bra för dig. Hädanefter, hädanefter, tänker jag efter. Jag ska va' bra för dig. Jag ska va' bra för dig.

Vi var stökiga och stöddiga, jag var nästan inte dödlig. Alla andra var så prydliga. Åh, jag kommer kanske se tillbaka nån dag, när allt är förlåtet"







När saker inte riktigt går som man vill...

Datum: 2013-09-04 Tid: 16:34:42
Ni som på riktigt känner mig, utan och innan, ni som detta året varit med mig och följt mig på nära håll vet att jag detta året mött motgång på motgång. Här på bloggen har man väl inte kunnat hämta så mycket information och jag har velat ha det så. Det har känts som att det varit det rätta. Så idag tänker jag berätta, vilka "motgångar" jag mött under året och hur allt tillslut har vänts till framgång:
 
1. Jag fick i vintras reda på att mina gymnasiebetyg inte var kompletta. Jag hade ett Historie-betyg som praktiskt taget var helt och hållet "tomt"(detta på grund av min 75 - 50 procentiga sjukskrivning från skolan efter mina problem ätstörningar och ständiga ångestattacker första året på gymnasiet). Jag och mina föräldrar har suttit på mängder med möten med rektorer, lärare och mentorer för att mina betyg skulle ordna upp sig och att jag överhuvudtaget skulle gå ur skolan (samtidigt som alla andra) med fullständiga betyg. Jag jobbade under gymnasietiden stenhårt för att inte ligga efter och läste kurser efter och innan skolan och anstängde mig till det allra yttersta. Jag fick klara besked att jag hade ett icke-godkänt i Historia och nöjde mig det. Det var ett av två IG:n och då jag hade väldigt höga betyg i allt annat var det inte så viktigt. Jag tänkte inte mer på det förrän jag skulle söka till högskolan på vintern. Då kom bakslaget. Jag var struken i Historia. Mitt betyg var blankt och jag skulle komma att behöva komplettera mitt betyg med en prövning. Vi försökte förgäves tala med min gamla skola men kom ingen vart. Så jag gjorde den där prövningen i Historia ändå, jag pluggade upp en kurs på 100 poäng på mindre än  2 månader som man annars studerar under ett helt år. Jag fick i början av April reda på att jag var godkänd i Historiaprövningen. Mina betyg var nu kompletta och jag andades ut. Jag hade fått klara direktiv att direkt efter att jag fått betyget i min hand att gå till min gamla skola så att de snarast möjligt skulle göra mitt kompletterade betyg till ett slutbetyg. Jag gjorde det och fick reda på från min gamla skola att jag inte skulle behöva göra något alls. De skulle personligen skicka iväg mitt slutbetyg till den enheten där alla slutbetyg finns att hämta för högskolors och universitets förfogande. Självklart trodde jag på dem och väntade spänt in mitt antagningsbesked från högskolan.
 
2. Första antagningsbeskedet från högskolan kom i Juli någon gång och jag trodde inte mina ögon. Jag var struken från alla utbildningar jag sökt. Alla 7. Att bli struken på en eller två, det kunde jag förstå, har ju trots allt inte alla MVG:n. Men alla?! Det stod som förklaring att jag inte hade grundkunskaper nog till någon av kurserna/programen. Jag hade inte ens blivit satt som reserv på någon av de? Det var då jag tänkte att det var något som var fel. Jag kontaktade antagningsenheten och de sa att jag inte hade några betyg inskickade... Alltså hade inte mina betyg skickats ändå. Det enda betyget som antagningsenheten hade till förfogande var historabetyget som jag kompletterat. Fint. Så dagen efter postade jag själv denna gången, mitt betyg och kunde nu istället kanskekanskekanske bli antagen i den andra/den sena antagningsgruppen.
 
3. Så den 6:e Augusti kom det andra beskedet. Jag hade blivit antagen till en kurs i Skandinavistik. Det var inte den kursen jag egentligen velat komma in på, egentligen var det bara en kurs jag lagt till på måfå bara för att fylla ut.  Mina första val hade varit något inom beteendevetenskap men tackade ja till platsen på Skandinavistik och tänkte att jag skulle göra det bästa av situationen. Allt gick fort, jag fixade lägenhet, skrev på kontraktet och med nycklarna i hand var jag snart Västeråsbo på heltid och den 2:e September skulle skolan börja. Allt hade äntligen löst sig. Trodde jag ja..
 
4. Den 2:e September kom, och jag gick skolan. Trots nervositet och allt det för med sig försökte jag hålla huvudet högt och intalade mig själv med ett ständigt mantra att 'Det här kommer att bli bra'. Jag gick till mitt upprop men märkte ganska snart att detta nog var liiiiiite fel. Utanför salen stod det folk från alla världens hörn och jag pratade med både kineser, ryssar och en snygg australienare. Alla talade de engelska och skulle försöka gå den här grundkursen i Svenska och det svenska språket. Den kurs jag blivit antagen till var en slags grundkurs i svenska språket för nybörjare. HAHA, jag var så fel och malplacerad på alla sätt men spelade professionell och låtsades att det var precis här jag hörde hemma. Allt var så komiskt och jag kunde inte hindra mig själv från att skratta högt. Ni som känner mig vet att en nybörjarkurs i svenska är långt ifrån mina hemtrakter?!  Vi hann inte långt in på uppropet innan jag sakta men säkert gick fram till läraren för kursen och sa lite roat att denna kursen nog inte riktigt var min grej. Han log stort och sa att jag pratade alldeles för bra svenska för att gå denna kursen. Jag gick därifrån med ett stort leende på läpparna och tänkte att 'That's just my luck'. Jag var inte ens förvånad. Jag bara skrattade. Komiskt var bara förnamnet. Efter ett par timmar av en märklig blandning av hopplöshet/komiskhet och ett tappert försök att rationellt försöka ordna upp detta på bästa sätt hade jag blivit kopplad till alla möjliga människor via telefon för att få bukt på situationen. Slutligen fick jag besked via telefon från ansvarig på antagningsenheten för min högskola att jag skulle vänta in besked från de utbildningar jag hade reservplatser på (på samma skola). Eller söka till utbildningar som fortfarande tog emot sen anmälan. Jag gjorde detta kunde inget annat än att vänta. Jag som tyckt att jag väntat nog...
 
5.  Idag. den 4:e September klockan 12.45 fick jag ett mail. Jag var erbjuden en reservplats på en Pedagogikkurs på 30 högskolepoäng här i Västerås. Jag segerdansade, störtlipade och glädjeskuttade, allt på samma gång. Det var för det första en reservplats (!!?) och för det andra var det en kurs jag velat gå från början. Som leder mig in på rätt spår inom beteendevetenskapen. Det bara föll på plats och jag kunde på riktigt länge andas ut. Det här pusslet hade alla sina bitar. Inte en enda saknades. Motgång efter motgång har jag gång på gång mött och tagit mig upp igen och nu, nu står jag på stadiga ben och är så förbannat lycklig. Det är så skönt när saker faktiskt funkar. Det var längesedan det gjorde det nu. En helt otrolig känsla
 
 
 
 
 
 

Oskrivna blad och nya möjligheter

Datum: 2013-08-22 Tid: 23:30:14

Det är torsdag den 22:e Augusti och jag känner nu när jag suttit ner en stund, hur trött i huvudet jag faktiskt är. Det har varit en hektisk och intensiv vecka utan dess like.

Det var 16 dagar sedan jag fick mitt sena antagningsbesked till högskolan. Jag kom inte in på några av utbildningarna jag sökt under det första antagningstillfället pga strul från tidigare skolor och dylikt. Jag gav liksom upp efter det, trodde väl på något sätt att det var "ödet" och att det fanns saker och ting jag kanske var "menad" att göra här hemma. Det är sådana rationaliserande tankar som kommer när man känner att man inte kommer någon vart.

Men när slutbeskedet kom den 6:e Augusti var jag alldeles utom mig av både lycka och förvirring. Jag kom in. Det som blivit fel var löst och jag var nu blivande student. Från den 6:e fram till nu har det gått i ett. Jag har under denna tiden:

1. Blivit antagen till en ettårig utbildning på Märlardalens Högskola i Västerås där jag skall läsa Skandinavistik.
2. Blivit erbjuden en fin lägenhet.
3. Handlat och shoppat alla nödvändigheter.
4. Fixat studiestöd och lån
5. Fått en fond i mitt namn som en grundsten och som en säkerhet inför framtiden.
6. Tackat ja till lägenheten och tagit en liten tripp med tjejerna till Västerås för att skiva på kontrakt, få nycklarna och flytta in så smått.
7. Haft avskedsmiddag här hemma med mina fantastiska vänner.
8. Packat ner hela mitt liv i lådor, säckar, väskor.
9. Gråtit
10. Skrattat

De två sista punkterna tror jag man kan kombinera. Jag har lipat här hemma på kvällarna för att det kommer göra så ont att lämna. Jag vet just nu inte hur länge jag stannar, men att lämna överhuvudtaget kommer bli/är redan tufft. Att lämna de där människorna som på många sätt definierar mig kommer att kännas nästintill omöjligt. Men det kommer bli bra, det här året. Så många möjligheter och öppna dörrar. Jag har också skrattar den här veckan, verkligen känt sann glädje, tillåtit mig att göra det helt och hållet. Har umgåtts massor med människor som får mig göra just det, skratta och le. Många gånger, istället för att lipa bestämde vi oss för att skratta bort det. Som om att det bara var på låtsas.

Men imorgon gäller det. Jag flyttar till Västerås imorgon. Jag är nervös, glad, förvirrad, kluven, lycklig. Jag flyttar hemifrån imorgon och det är på riktigt. Det är ett nytt, blankt kapitel och det är jag som har pennan i handen. Jag som är författaren till den här historien. Jag som bestämmer hur allt skall sluta.


När lillebror markerar revir

Datum: 2013-07-03 Tid: 23:34:35

Han är hemma, min allra mest störda lillebror och trogne vapendragare är hemma från Finland efter 10 dagar. Nu är det återigen livat på övervåningen. Nu skriks det ännu en gång lite frustrerat varje gång han inte lyckas skjuta ihjäl de där fiendena på det där pangpang-spelet han spelar. Men allra mest märker man det nog ändå på hur det luktar på hela övervåningen när han anlänt. För när den här lille mannen kommer hem känner han ett stort behov av att märka revir. Så han går med sina axeparfymer på hela övervåningen och sprayar tills det luktar omklädningsrum på övervåningen. Trots allt älskar jag honom för det. För han är ju trots allt min stors lilla lillebror. Älskade han.


Depth Over Distance Everytime My Dear

Datum: 2013-06-13 Tid: 08:53:09

Jag började min resa mot Hamburgsund och kusten tidigare imorse och har redan kommit en bit. Tåget åker fort och utanför passerar vi gröna skogar och stora åkrar. Just nu befinner jag mig någonstans mellan Ljungkile och Uddevalla och är redan några minuter sen. Men det är Västtrafik, så vad skall man förvänta sig liksom?

Har framför mig fyra dagar av jobb uppe på Piper's Huset i Hamburgsund. Ser fram emot det men om dagarna fortskrider som idag, med regn och rusk. Då ber jag till Gudarna att de skall skänka solsken till oss i bara Hamburgsund i alla fall så vi får sålt något.

Med ny musik i lurarna är det väldigt avslappnande att åka tåg måste jag säga. Det går för det mesta rakt fram och eftersom det fortfarande är morgon är mina medpassagerares röstlägen ändå hyfsat låga.

Alla omkring mig sitter med sina telefoner. Djupt försjunkna i nyheter, streamade tv-program eller Candy Crush. Jag orkar inte med något sådant denna morgonen utan skriver istället. Det kändes på något sätt väldigt välbehövligt.

Jag tittar nog in här något mer under helgen som kommer, vi får se.

Ha en fantastisk dag!


Och så kom sommaren och vi är lyckligare än någonsin

Datum: 2013-05-18 Tid: 11:53:57

Det blir så mycket lättare att leva när solen står högt och klart på himlen och värmen är ett faktum. Bara och bruna ben, korta klänningar, solbrillor och långa, ljumna kvällar på uteserveringarna, på radion spelas redan sommarplågorna. Göteborg som varit torrt och grått så länge visar upp sig från sin bästa sida och fått tillbaka sina sanna färger. Stegen känns bara så mycket lättare när sommaren hittat hit.

Igår hade jag och mina tjejer skaldjurskväll hos Malin på hennes uteplats. Det blev många glas vitt vin och många drinkar och mängder av skratt och skaldjursfrosseri tills vi satt i matkoma hela bunten. Vi satt ute och pratade tills långt in på natten och njöt till fullo.

Just nu sitter jag på en buss påväg till Göteborg och skall sedan vidare till Skärgården, Öckerö för att vara exakt. Där skall jag spendera min lördag och vid 17.00 skall jag och en kompis servera på stor fest där. Kommer bli en fantastisk kväll.

Bilder från gårdagen: (den sista bilden är från idag, taggad till tusen)


Bildexplosion

Datum: 2013-04-24 Tid: 18:30:06

Försöker kompensera min obefintliga uppdatering genom att lägga upp en explosion av bilder. En liten inblick i mitt liv de senaste tre veckorna ungefär.


Lillebror-vid-matbordet-moment

Datum: 2013-04-15 Tid: 12:15:08

Idag jobbar jag inte och lillebror har varit lite krasslig i helgen och han är hemma från skolan. Så vi har mysdag idag helt enkelt. För en stund sedan bestämde vi oss för att göra lite frukost. Han fick bestämma vad och hur mycket han skulle äta och plocka fram allt han skulle ha. Så han tog fram sin macka , smör, ost, gurka och salami och började bre sin smörgås. När han stod och skar gurkan i skivor såg han upp på mig lite eftertänksamt och utbrast:

"Tänk att vi är så stora att vi klarar det här själva nu, Ellinor?!"

'Ja, tur är väl det, sa jag, snart 20 och inte kunna bre sin macka... Min framtid skulle inte varit så ljus då.'

"Ah, jo men jag menar här står jag, snart 12 år gammal och skär gurka, med en globalkniv. (En av de väldigt vassa, fina knivar vi har hemma) Det är inte många 12åringar som får skära ned så vassa knivar. Jag tror jag börjar bli stor på riktigt nu"


Pappa, såhär på din 45års dag vill jag bara säga...

Datum: 2013-01-20 Tid: 20:56:12

Idag är en väldigt speciell dag, det är min pappas 45års dag. Han befinner sig just nu på Lanzarote och skall spendera veckan där med min bonusmor och en stor dos solsken och ledighet.

Jag antar att precis som för många andra döttrar, så var min pappa min första och största kärlek. Det fanns ingen annan jag såg mig själv gifta mig med, förutom min pappa. Det var när jag några år senare insåg att om jag gifte mig med pappa 'Vart skulle det bli av mamma?' Så jag gav upp den framtidsideén.

Någongång på vägen, den dagen jag insåg att jag kanske inte trots allt kunde gifta mig med pappa och att jag inte kunde vara liten och sitta i hans famn för alltid, ungefär i samma veva som mina föräldrars skilsmässa. Jag var alldeles för liten och alldeles för stor på samma gång, hela kroppen och hjärtat hade växtvärk. Jag insåg då, att precis som alla andra, hade min pappa också brister. Jag insåg då min egen mänsklighet, jag var tvungen att skapa min egen syn på livet. Pappa fanns kvar, flyttade sig inte en millimeter ut mitt liv. Han var alltid noga med att säga det. Men att plötsligt i samband med skilsmässan vara tvungen att se sin egen och andras mänsklighet på så nära håll överrumplade mig. Jag kände att jag var tvungen att välja sida. Mamma eller pappa-sidan. Jag valde inte bort, men jag valde inte till heller. Det bara blev.

Men åren gick och jag hittade tillbaka, hittade tillbaka till mig själv och kunde därför hitta tillbaka till pappa. Idag är jag och min pappa bästa vänner. Han är den som känner mig utan och innan, villkorslöst och kravlöst.

Så idag, idag vill jag säga grattis till min far. Grattis och tack för att du är min styrka, min inspiration och min bästa vän.







Årsresumé 2012, del 2

Datum: 2013-01-06 Tid: 20:59:51
Maj:
-Det börjar bli varmt och jag och tjejerna har vinkvällar och skaldjursmiddagar och vårkläderna åker på och man kan gå i klänning till skolan. Lycka. 
- Balen äger rum och det var en helt fantastisk kväll som jag fick lov att uppleva med mina närmasta vänner. En sådan dag när vi alla tjejerna stod på dansgolvet i våra balklänningar och sminkadeoch fixade och dansar till "Dansa, Pausa" efter några glas vin. Vi pausade när vi skulle dansa, och dansade när vi skulle pausa. Men det var en ovärdelig kväll och natt som jag sällan kommer glömma.
- Betygen sätts och efter otroligt mycket kämpande står jag där, klar med alla kurser och jag andas för första gången på länge ut. Lugnet har lagt sig och all möda visade sig tillslut vara värt det. Och inte nog med att jag ens går ut med slutbetyg, är de riktigt riktigt bra!
 
Månadens citat:
The time it took, the pain it cost, in the end it was worth every single moment of it.
 
Månadens bild: 
 
_______________________________________________________________________________
 
Juni:
Och så kom dagen jag väntat på ungefär sedan jag började skolan. Studenten, vilken enorm lycka. Den absolut bästa dagen i mitt liv. Mina allra bästa vänner och en dag som inte kan bytas ut mot någon annan i hela världen. Studentdagen var helt enkelt otrolig. Med nära och kära på studentkalaset så gick jag på små luddiga jätterosamoln.
- Västtrafik messar up mina dagar när jag är tvungen att åka kollektivt och jag jag börjar jobba mycket. Piper's Huset på sommaren är ren och skär sommar.
- Klipper mitt hår kort och förändringen är ett faktum. Rockar min nya frisyr.
- Påbörjar min 3 veckors långa semester i Spaniens paradis. Fuiengirola, Malaga. Mår som en gud.
 
Månadens citat: Look like a girl. Act like a lady. Think like a man and work like a boss.
 
Månadens bild: 
 
___________________________________________________________________________
 
Juli:
 
I Fuiengirola: 
- Ser på Spanien/Italien VM matchen nere på en spansk krog.. Spanjorerna gick i lyckorus i flera dagar och det var såå häftigt att se. Jag som aldrig har varit intresserad av fotboll satt nu och ropade och hejade högt.
- Sitter ute vid vår terass tidigt på mornarna och njuter mer än jag någonsin gjort förut, Powerwalkar upp och ner för berget och känner att jag mår precis så bra som jag kan. Läser ut 7 tjocka engelska böcker och blir ordentligt med brun. Shoppar alldeles för mycket...
 
Månadens citat:
 Find that sile within you
 
Månadens bild: 
 
________________________________________________________________________________
 
Augusti:
 
-Börjar jobba igen efter semestern och jobbar på hårt och har riktigt roligt på jobbet med fantastiska kollegor.
- När jag har ledigt åker jag och hälsar på alla mina vänner i kungälv och göteborg, fina sommardagar går fort.
- Jag blir 19 år och kommer på att jag har ingen aning om vad jag vill göra mitt liv, men påminner mig själv att det inte gör något. Jag är ju bara 19år.
 
Månadens citat:
Livet är en fest- Dansa!
 
Månadens bild(er): 

 

 

Tidigare inlägg