2023-08-11 skall jag öppna ett brev

Datum: 2014-05-20 Tid: 21:13:03
Nyss skrev jag ett brev. Ett brev till mig själv. Som jag skall öppna om ungefär 10 år. Jag berättade för mig själv om hur viktigt det är att vårda alla de relationer som jag skall komma att ha då. Att jag skall visa ödmjukhet och tålamod med mina föräldrar. Att inte glömma bort att berätta för mina syskon att dem är betydelsefulla och älskade. Att vara en så bra mamma för mina barn som möjligt. Att bygga relationen till min man på ärlighet, enkelhet och skratt. Att uppfostra mina barn med bästa förmåga och ta med mig allt det fina och positiva mina föräldrar gav och uppfostrade mig med. Att lyssna på mina barn, och älska de kravlöst. Att jag skall sluta vara rädd för att göra fel och inte vara tillräcklig i relation till andra människor. Att vara en god vän. Att vänskap är det viktigaste och att jag hoppades att jag var gudmor till Jennifers, Linnéas och Malin barn vid det här laget. Att släppa in människor i mitt liv. Att också ibland våga släppa taget om saker och människor som inte kan ge mer. För min egen skull. Jag skrev till mig själv att jag hoppades att jag fortsatt skriva. Att jag ibland borde let my hair down och dansa och ha roligt, just bara för att jag kan. Att jag skall vara rädd om mig själv och tillåta mig själv att leva. Så om 10 år, på mon 30:e födelsedag skall jag öppna det där brevet och hoppas att jag kunnat genomföra en stor del av det som står nedskrivet.

När en låt blir en känsla

Datum: 2013-09-30 Tid: 23:55:45
Ni vet när man får frågan om vad man lyssnar på för musik?! När man egentligen inte riktigt vet vad man skall svara för att man i princip lyssnar på allt mellan himmel och jord? Jag har nog egentligen en rätt bred musiksmak och beroende på hur jag mår, vad jag gör eller vad det är för årstid varierar det. Men så är det väl antagligen för många. Jag skulle nog vilja säga att jag varken har några riktlinjer eller någon specificering i den musik som jag lyssnar på. Jag kan tycka superdupersöta och sådär genomtöntiga Broadway Musikaler är det bästa som finns (såg frenetiskt på Glee när det sändes på TV). Medan jag känner mig levande när jag på krogen får dansa till housemusik så det nästan skriker i öronen dagen efter, om den göra riktigt bra kan hip-hop utan tvekan vara fantastiskt, sjukt medryckande och häftig. Jag blir fullständigt överlycklig när jag hör spanska toner med lite salsakänsla i låten, medan jag samtidigt tycker att den svenska musikeliten med deras  genomärliga och fantastiska låttexter och mästerverk (såsom Veronica Maggio, Oskar Linnros och Daniel Adams-Ray och för att inte glömma Melissa Horn) är alldeles för underskattade trots sina talanger och borde få mycket större utrymme i svensk musikindustri. Deras texter är ord från hjärtat, mänskliga, ärliga och genomtänkta. Det är det som jag uppskattar med musik iallafall, texterna. Det är det som jag letar efter i en låt. Ärligheten och den genuina känslan.  

Idag släppte Veronica Maggio den tredje låten på hennes nya skiva,"Fickan i handen fast jag bryr mig" och jag väntar spänt och längtar något innerligt tills hela albumet är ute och jag kan spela om skivan om och om på repeat. Jag har redan lyssnat på denna låten här nedan säkert 30 gånger redan. Och det är precis så det skall kännas när man hittar "THAT SONG". 





"Ifrån första början var jag säker. Jag kan göra vad som helst för dig i världen. Det har aldrig varit mer uppenbart, sen den dagen är det du och jag. 

Jag skall sluta åka taxi utan skyltar, sluta leta efter kaos eller fylla. Jag skall lägga mig i tid för dig, börja gå i terapi för dig. 

Hädanefter, ska jag va' bra, ska jag va' bra för dig. Hädanefter, hädanefter, tänker jag efter. Jag ska va' bra för dig. Jag ska va bra för dig.

Jag vill inte glömma hur det kändes, men jag orkar inte minnas allt som hände. Allt jag gjorde innan vi blev två, jobbade jag för att bli bättre på. Vad du än kan tänkas göra som är dåligt, kan det aldrig vara oförlåtligt. Du kan skrika eller hata mig, tänker ändå alltid välja dig. 

Hädanefter, ska jag va' bra, ska jag va' bra för dig. Hädanefter, hädanefter, tänker jag efter. Jag ska va' bra för dig. Jag ska va' bra för dig.

Vi var stökiga och stöddiga, jag var nästan inte dödlig. Alla andra var så prydliga. Åh, jag kommer kanske se tillbaka nån dag, när allt är förlåtet"







732 dagar är en lång tid

Datum: 2012-10-05 Tid: 10:00:00
Änglakusin...
 
Idag är det 2 år sedan. Och som jag gjort de två sista åren ett par gånger så låter jag detta bli ett öppet brev till himlen. Jag sätter på frimärken och stämplar och skickar det raka vägen till vart du nu befinner dig. Jag tror definitivt att det är himlen det heter. Igår när jag vaknade skavde det i hjärtat och jag kunde inte lista ut varför. Jag vaknade utan att veta var oron och tyngden kom från ,gick jag kring med gråten i halsen halva morgonen. Jag höll inte koll på vilken dag det var, ens vilket datum... Men så kollade jag ändå i kalendern och medans jag kopplade ihop känslan och skavet med datumets faktum så blev det med ens tydligare. Den 4:e oktober är en tung dag för oss. För alla oss som älskar dig så innerligt. För vi gör verkligen det, vi som är kvar här nere, vi älskar dig fortfarande lika djupt. För trots att du fysiskt sätt inte befinner dig på jorden så finns du kvar här ändå. I varje tanke jag har och i mitt hjärta. Jag älskade men jag fortsätter alltså att älska. För en sak som är säker är att du Adelie, har hedersplatsen i mitt hjärta. Två år är en lång tid att vara utan dig. Det är två år för mycket. Det är 17568 timmar för mycket.
 
Din mamma och pappa kämpar på hårt, de fyller sina dagar med din lillasysters skratt och bus. De har båda varit föräldralediga i olika perioder och deras inneboende styrka är så beundransvärd. Jag ser upp till de, båda två. Du skulle vara så stolt. Men allt är säkert inte bara frid och fröjd, de gör sitt bästa varje dag för att ta sig igenom en enkel dag. Precis som vi andra, bara att dina föräldrar nog har på ett helt annat sätt lärt sig sätta saker i perspektiv.  Idag var en sån dag när jag egentligen inte ville tillåta glädje, det där som låg och skavde i hjärtat ville inte släppa in solsken. Det är nog det värsta som man kan göra, hindra sig själv från att ta del av lycka och skratt. Idag gjorde jag det, trots datumet, jag log och jag skrattade. Sörjde dig inte igår, jag skrattade  för dig och din skull. Och samtidigt som jag tillät mig min egen lycka kom också något annat på köpet, jag har länge undrat vart jag skall, och vilken väg jag skall ta för att ta mig fråmåt. För jag skall fram och jag skall komma långt. Tankarna har gått och jag själv framförallt men också vissa kring mig har tvivlat på min förmåga att ta mig just dit. Framåt. Jag har under en lång period velat visa mig och de kring mig att jag på egen hand faktiskt kan ta mig dit. Kampen mot själv, att alltid vara bättre än förra gången, pressen och prestationsångesten har tagit mig en bra bit på vägen. Så igår fick jag ett jobb. Jag har länge letat jobb och febrilt sökt och engagerat mig. I söndags slutade jag min tjänst som Cafébiträde och allt jag ville var att få ett jobb. Och igår fick jag ett telefonsamtal att jag härmed är anställd och jobbar som timanställd/deltid på ett helt fantastiskt företag. Lugnet har lagt sig och saker och ting faller bara på sin plats. Jag tror det är en bit av himlen som trillat ner och lagt sig tillrätta i min vardag och i mitt liv. 
 
Din tre årsdag närmar sig. Det kommer kännas svårt, för en del av mig ser dig sitta vid ert köksbord glad och lycklig med en lurigt smil på läpparna, med chokladtårta i hela ansiktet, du tittar på lillasyster Anna och säger att "Hun og får lov å spise sjokolade-kake når hun er ei stor jente" Saklig och storasystrig. Andra delen av mig, den logiska delen vet att du inte är kvar. Den delen av mig som ser din mamma och pappa och lillasyster vid köksbordet, men samtidigt som de tänker tillbaka, så sörjer de inte på samma sätt längre. Jag tror att sådana sorger som de fick uppleva har en en tendens att bli självdestruktiva men jag vet/tror/hoppas att de kanske kommit en bit på vägen så att det de kanske också skrattar och ler på din tre årsdag.
 
För jag skall göra mitt bästa för att hylla allt du var och allt du är.
 
 
Det här brevet är nu officiellt Signed, sealed, delivered till himlen.
 
För alltid och evigt Din Ellinor Bergström
 
 
 
 
 
 
 

¡Viva la España! Summersun shines so bright (30/6-2012)

Datum: 2012-06-30 Tid: 19:06:42
Första dagen spenderad häroch 17 kvar om man inte räknar med den här dagen och hemresedagen. Känns ganska bra faktiskt, känner mig helt nöjd och tillfreds med det. Vi har under dagen försökt fixa allt med det trådlösa nätverket så jag kunde sitta och surfa med mobilen och sitta vid poolen men detta funkar ju itne nu bara för det. Menmen, det skadar mig itne att sitta inne en stund. Har varit ute i stekande het sol hela dagen och fått massa färg. Gick även med lillebror ner till långa strandpromenaden och handlade lite nödvändigheter och bjöd lillebror på glass i den gassande värmen. Sedan har vi legat i poolen och gottat oss som aldrig förr. Imorse vid 10 när jag vaknade var det ca 30 grader (!!) och jag satte mig med en kopp kaffe i min ensamhet medan pappa och Katja var ute och handlade frukost och lite mat, det är verkligen lycka uti fingertopparna. Ni skall få lite bilder tänkte jag. (Nej, jag har inte tagit bild på mig själv eller någon annan just idag, inte på mig själv för att nu ofixat är mitt hår så sjuuuuuuuuuukt vackert och allt HEHE och de andra ville inte vara med på kort för att de inte fått färg än) Och jaaaaaaa, detär lite blombilder och sånt som jag var tvungen att ta nu när jag har så finfin kamera men oj vilken tur att det här är min blogg då och ingen annans. Nu skall jag ta ett dopp i poolen och sedan göra mig ordning för en mysig  utekväll med familjen och våra vänner och deras söner. Återkommer snart med mer soliga skriverier och uppdateringar här från Torreblanca! 
LOVE
 
 
okej utsikt från huset ändå
 
 
 

Studentdagen 7 Juni 2012, The happiest day of my life

Datum: 2012-06-10 Tid: 20:38:17
Lyckan när den är som bäst.
Svårgreppat!
FÖÖÖÖÖÖÖÖR JAG HAR TAAGIT STUUUUUUUUUUUUDEEENTEN!
Fler bilder finnes på FACEBOOK: http://www.facebook.com/media/set/?set=a.3708311757260.161624.1559555287&type=3

London 2012: Call me maybe, hostmedicin hos optikern, osköna sängar, primarkshopping och solskens leenden

Datum: 2012-04-25 Tid: 00:31:58

'

En tre år lång resa mot den jag är idag

Datum: 2012-04-20 Tid: 00:10:46
Dag 1, Jag förstod att jag måste göra något med liv. Kunde inte leva på det sättet jag gjort. Det var desktruktivt. I behov av kontroll åt jag inget, vägde några kilo under fyrtio som minst. Det handlade bara om att vilja ha kontroll, för jag visste ju att jag var smal. Jag visste det så väl. Bara att det här med maten var så lätt att kontrollera, så vardagligt. Allt som tidigare hade format mig låg som krossat kring mina fötter och det kändes så trasigt alltihop. Jag hade haft en fin familj med en mamma och pappa och storasyster som älskade mig mer än något annat. Jag tillhörde inte "riskgruppen" för dem som skulle kunna hamna i  svår ångest eller matproblem. Men det blev så, och idag vet jag varför. 2009 gick jag rakt in på skolsköterskans rum och berättade. Grät inte, berättade bara sakligt att jag behövde hjälp. Hon tog mig på allvar den där försommardagen. Det är jag tacksam för idag. Vet inte vem jag skulle varit idag annars. Så jag blev skickad till en psykolog. Första mötet Andra Juni.


Dag 425. Jag har kommit en bit på vägen. Mer än ett år har gått sedan första kontakten. Nu pratar vi om relationer och känslor. Att man inte behöver le hela tiden. Att man kan visa känslor. Det är okej. Man kan själv välja vilken väg man skall gå. Jag börjar långsamt förstå vad hon sitter och säger. Men vågar inte riktigt fullföra helt och hållet. Har gått upp tre kilo. Det är en stor bedrift och en triumf för mig. Jag väger mig en gång i veckan, bara hos psykologen. Vågar inget annat. Det är jobbigt, kontrollen sipprar bort som vatten genom mina fingrar. Det gör ont. Men processen är igång. Jag är på väg nu.
Dag 791, År 2011, Jag börjar långsamt bli Ellinor. Har hittat vem jag är och jobbar fortfarande på relationer och känslorna, lär mig hävda mig själv. Jag behöver inte gå på vågen längre. Den behövs inte. Ändå är det jobbigt, de få gångerna jag behöver göra det gör det lite ont. Men jag är ändå mer trygg med mig själv nu. Efter allt som vi pratat om, tagit upp och berarbetat börjar det det hela bli verkligt. Jag mår sämre av någon anledning. Men jag har hört att det blir så efter man börjar sätta igång allt. Jag börjar äta vita näringspiller, lindrar ångesten. Blir avtrubbad av dem, ännu mer tom än förut. Når aldrig hela vägen fram i mina känslor.Går ner massa kilon igen.  Det pratas om att läggas in på sjukhus. Men det är då jag bestämmer mig att jag aldrig skall sjunka så lågt. Tänker inte svika mig själv. Bestämmer mig att sluta med pillerna. Det bästa beslutet jag tagit. Efter tabletterna gick jag upp sex kilo. Fortfarande underviktig, men på otroligt god väg. Har bestämt mig för att må bra.
Dag 1050 År 2012 ,Den 17 april gick jag på mitt sista möte hos min psykolog. Det var en triumf. Jag hade vunnit. Mot mig själv.  Nu känner jag till mitt eget värde, vet att jag själv har styrkan att bestämma vem jag skall vara och hur jag skall komma dit. Jag mår bra nu. Vi knöt ihop säcken. Hon berättade för mig vad vi pratat om, vilka faser som jag gått igenom. Det är spännande, jag sitter och lyssnar och nickar. Ser mig själv liksom utifrån, ser på mig själv med andra ögon nu. Jag är inte den tjejen som hon nyss berättade om. Jag är mig nu. Så varför berättar jag detta? För att jag mår bra av att skriva. För att detta har varit en förändring i mitt liv. Och det där med att det var sista mötet, det är en så otroligt vinst. Min treåriga resa har tagit mig till ställen jag aldrig trodde jag skulle kunna komma. Så det här är inget inlägg ni skall kommentera med åhhh, pitty you!? NEJ. Inget sånt. Jag mår helt fantastiskt och jag hoppas verkligen att om någon mår dåligt så ta kontakt med någon. Det var lifesaving för min del. Gör det bästa av det du har. Godnatt och tack för mig! See ya soon.




Just look up, we're both under the same starry sky

Datum: 2012-04-17 Tid: 00:06:32
Drömmarnas Disney-Himmel.
Ibland är jag glad att jag bor ute på landet som jag gör. Som ikväll, då är det turligt nog helt stjärnklart och man ser tillochmed de allra minsta stjärnorna. Som på en stjärnklar disney-himmel. Jag förundras av himmelen på det sättet. Är så enkel när det gäller sånt. Jag sänder upp en tanke till änglakusin, hoppas att hon har det bra i disney-himmelen. En av stjärnorna tlyser nog lika starkt som hennes leende. Känns bra att hon är där uppe i tryggt förvar. Hon är två år och några månader nu. Men just nu, mest av allt är jag bara tacksam för att jag inte bor mitt i stan, att jag inte bara ser bilarnas skarpa ljus och gatlyktans lite dimmiga och svaga men ändå så markanta ljus. Nä, jag skulle inte vilja byta ut det här mot något. Bor bra här faktiskt.  Mår bra rättare sagt. Om man lyssnar riktigt noga hör man bäcken också. That's the icing of the cake. Jag fick ett plötsligt infall förut och böjde huvudet bakåt och upp vänt mot himlen och snurrade runt, precis som när jag var liten. Det är frihet. Jag skall nog tillåta mig att göra det lite oftare. Jag tror att det är viktigt, att ge sig själv sådana stunder så ofta man kan. Snart är det ju försent.

1 år sedan

Datum: 2012-02-22 Tid: 22:57:05
Min blogg firar nu 1år denna veckan. Den har alltså varit igång i ett år och här har jag skrivit 323 stycken inlägg. Precis som alltid så mår jag bra av att skriva, jag finner mig själv så lätt. Jag mår bra och får skriva av mig. Får skriva om känslor, om händelser och framförallt om alla mina känslobubbel. Ni har ju fått läsa mina dikter, mina krönikor och alla andra vardagsgrejer som betyder mycket att få knappra in på tangentbordet. Det har nog varit en del av min terapi det här med bloggen. Här tillåter jag mig själv att vara Ellinor. Vilket jag inte gjort förut. Bloggen har blivit ett andrum. Mitt i allt som hänt, mitt i alla livets upp-och-nedgångar. Det här med att skriva har alltid varit min grej. Det har alltid funnits en längtan att få ner mina ord och tankar på något fysiskt, på ett papper eller på en datorskärm. Bloggen är en bra medicin mot allt. Jag är mig här. Tack till er som fortsatt läsa. Till er som står ut med mina känslobubbel och ändå är kvar här. Tack till mina goa kompisar som hjälper mig med allt vad design och header och allt sånt annat svårt. Tack för att ni följt mig detta året iallafall. Hoppas ni stannar så länge jag skriver. För det kommer jag göra, jag kommer fortsätta skriva tills fingrarna inte orkar mer. Så här lägger jag till en årssamanfattning i bilder, here it comes! Tack och godnatt kompisar! Ha en fantastisk kväll. ♥


Sunshine

Datum: 2012-02-15 Tid: 14:43:23


Vinterpromenad

Datum: 2012-01-21 Tid: 14:59:43

New year, new possibilities.

Datum: 2012-01-01 Tid: 15:23:57

Time flies but you're the pilot. It moves real fast but you're the driver. You may crash and burn sometimes

Datum: 2011-11-16 Tid: 20:06:47

tillbakablick på sommarlycka

Datum: 2011-10-18 Tid: 19:47:48
Tar en paus i pluggandet och skriver av mig lite istället. Naturprov väntar mig imorgon och ekologi är rubriken på det provet. Jag känner att det ändå sitter ganska bra. Det enda som jag tycker är svårt är HUR jag skall plugga... Har inte hittat min egen studieteknik än och gör lite olika varje gång. Alla förslags välkommnas om ni har några. För det känns som att det är på tiden att jag sittar min studieteknik nu... Eller?
Det har regnat hela dagen och närjag kom hem från skolan myste jag ner mig med en filt i soffan och såg en jättemysig film. Det här med regn, det är precis så hösten INTE får arta sig. Den skall ju vara kall och mysig och börja mörkna lite försiktigt, för regnet, det kan jag faktiskt vara utan. Sen kommer ju istiden hit ändå med allt vad det innebär. Känns som att den här början på terminen har gått så fort. Snart är det höstlov och jag har verkligen ingenting planerat. Jättehärligt faktiskt. Jag och tjejerna pratade om en lite weekend någonstans men så verkar det inte bli. Det ekar lite tomt i fickan nu förstår ni, så det blir uppskjutet till senare någongång. Det blir nog ett par utgångar men framförallt skall veckan fyllas med ledighet! Sen efter höstlovet är det ju absolut inte långt kvar till Jullovet. Det hemskt vad fort allt går. Detvar ju sommar nyss. På tal om sommar tänkte jag lägga upp lite bilder från mammas bröllop. Det var ett fantastiskt bröllop och lyckan var verkligen där och då. Ja, här kommer dem!
in i bilen
nu börjar resten av era liv.
hoppas dem säger ja.
det gjorde dem, tuur!
paret jansson.
sjunger en sång ba.
dem ser rätt nöjda ut.
hela gänget.
konstigt blått ljus men man kan inte missta sig på deras leende att dem är ganska glada.
mycket folk att krama.
sött barn.
jag tyckte jag skulle visa hur vig jag var.
fortfarande blått ljus, men vi posar ändå.
bruuuuudar, brudar alla gillar brudar.
lillebror och jag tyckte det var ett bra bröllop.
ah, fast sen verkade stämmningen göra oss lite konstiga typ
nu åker dem iväg för fooooootografering.
vi är nog ganska glada.
eller väldigt glada?
nämen oj nu blev det romantiskt.
allihopa sådär igen.
james bond is doing heavy poses.
fina dem var va?
skall fixa mammas klänning bara.
fint.
bruuuuudarna igen.
goa vi é va?
i festlokalen och äntligen klara med allt vad fotografering hette.
en liten bröllopsfest men mycket bra ändå.
jag leker toastmaster och slår i glaset lite väl ofta kanske.
closeup, i'm a sucker for that.
dansar vals med lillebror, fullt normala.
sen skulle vi leka en lek, chip&chipong=visa inte tänderna och gör så mycket konstigt så möjligt för att få dem andra att skratta och visa tänderna. Rikard var inte vidare bra på den leken.
Mamma var inte heller så bra på den leken.
leken gör att man få träningsverk i käkarna.
jag var dock otroligt bra på den leken och vann tre gånger.
brudparet delar tårta, dem ser änna ganska hungriga ut.
annan kamera, andra bilder.
jag och mina goa tvillingbröder.
var söt sa jag när jag skulle ta kort, det var bara en av dem som lyssnade på mig.
nygifta och väntar på kaffet.
hej ellinor.
Så, det var en väldigt fin dag med många skratt och leenden.

Fredagsmys

Datum: 2011-10-14 Tid: 21:47:13

Det är fredagsmys hemma hos mor ikväll, kvällsfika och allmänt bra har vi det. Jag & mamma. Äter lite chocklad, ser på idol och njuter av ledigheten och lukten av mammas höstsoppa fyller hela huset. Vi har tänt brasan och det känns som att hösten anlände precis i tid. Här kommer mysiga höstbilder som jag tycker ni skall titta på. 
Mums.


Mamma och hennes ljus överallt i hela huset.


Kvällsfika är uppskattat, Té och nybakat bröd.


En fågelbur utan fågel, fylld med mys istället. Mycket bättre

kirrar lite hårupsättning innan det mörknar.

jag målar lite på mammas grejer till scrapbookingen (som även säljs i affär nu, wooho, ja det var marknadsföring)

Jag äter bara dem med nötter i, alla andra är äckliga. (Våga inte säga emot mig)

Mamma har egenodlade tomater i alla möjliga former och storlekar. Nämen oj så ambitiöst.



Ser tillbaka på sommarlycka

Datum: 2011-10-05 Tid: 20:27:44

Jag längtar tillbaka till varma dagar spenderandes på en strand, kvällarna som var sådär lagom ljumna och vackra. Brunbränd hud och efterlängtad frihet.

Här blev jag den jag är, här kommer jag förbli.

Datum: 2011-09-14 Tid: 15:40:51


När sanningen ligger i texten, när allt bara känns som att det stämmer.

S&R Bröllop '110820

Datum: 2011-08-21 Tid: 22:41:19
När två blir ett. När lyckan äntligen kan delas. När deras kärlek symboliseras av en ring. När mamma fick sin Rikard. ♥
A moment like this, some people wait a lifetime!

Nygifta!
Brudens hjälpredor!
Mamma♥
Blommor & blader hör till på bröllop!
Bröllop kan vara riktigt tuffa...
Make some magic!
Var det bara jag som lyssnade när de sa att vi skulle göra något knasigt?
I'm Bond. James Bond.
Allre kjereste storesøstra mi.
Brudgummen is hard on the pose!
Vackra brudparet, S&R♥
Beauty remains!
Vi ler inför framtid, för nutid!
När bara lyckan finns där.
SvartVitt

igen

Datum: 2011-07-12 Tid: 18:48:40
Åker mot mor min nu men kommer hem imorgon. Jag har hittat ett nytt fantastiskt band som jag bara fallit pladask för. Ni är värdefulla och tänk på att ta vara på varje dag. Jag hör av mig snart. LOVE


Sov hos syster inatt. Hon är en klippa!

and i'm in love.

Datum: 2011-06-12 Tid: 16:48:48
Hur vacker är inte den här låten, så otroligt sann och en strävan att kämpa mot perfektion. Men ingen kan definiera perfektion så varför fortsätter vi kämpa?

Tidigare inlägg